"VÄNSKAP" ELLER AGGRESSION?

30 augusti 1949

I sin strävan att rättfärdiga aggressionen tjatar Dean Ache-son om "vänskap" och kommer dragande med mängder av "principer".

Acheson säger:

Det amerikanska folkets och regeringens intresse för Kina går långt tillbaka i vår historia. Trots avståndet och de stora olikheter ifråga om bakgrund, som skiljer Kina och Förenta Staterna, har vår vänskap för detta land alltid stärkts av de religiösa, filantropiska och kulturella band, som förenat de bägge folken, och den har under en period av åtskilliga år bestyrkts genom många välvilliga åtgärder, bl.a. boxar-skadeståndets användning för utbildning av kinesiska studenter, exterritorialrättens avskaffande under Andra världskriget samt vår omfattande hjälp till Kina under kriget och efter dess slut. Historien visar att Förenta Staterna gent emot Kina ständigt upprätthållit och fortfarande upprätthåller vår utrikespolitiks grundläggande principer, bland dessa den Öppna dörrens doktrin, respekt för Kinas administrativa och territoriella integritet och opposition mot varje slag av utländskt herravälde över Kina.

Acheson ljuger fräckt när han beskriver aggressionen som "vänskap".

Historien om den amerikanska imperialismens aggression mot Kina från 1840, då den bistod den brittiska imperialismen i Opiumkriget och till dess den kastades ut ur Kina, borde skrivas ned i en kortfattad lärobok för den kinesiska ungdomen. Förenta Staterna var ett av de första länder som tvingade Kina att medge exterritorialrätt[1]— beviset härför är Wanghia-fördraget[2]av år 1844, det första fördrag som undertecknades mellan Kina och Förenta Staterna, ett fördrag till vilket Vita boken hänvisar. Det var just i detta fördrag som Förenta Staterna tvingade Kina att acceptera amerikansk missionsverksamhet och dessutom upplåta fem hamnar för handel. Under en mycket lång tid lade den amerikanska imperialismen större vikt än andra imperialistiska länder vid den andliga aggressionsverksamhetens område. Denna sträckte sig från religiösa och "filantropiska" till kulturella företag. Enligt vissa statistiska uppgifter investerade de amerikanska missionärs- och "'filantropi"-organisationerna i Kina allt som allt 41.900.000 amerikanska dollar. Av missionärsorganisationernas tillgångar var 14,7 procent placerade i sjukvårdsanläggningar, 38,2 procent i utbildningsanstalter och 47,1 procent i den religiösa verksamheten[3] . Många välkända utbildningsanstalter i Kina, t.ex. Yenchinguniversitetet. Union Medical College i Peking, Huei Wen-akademierna, St. Johns universitet, Nankings universitet, Soochows universitet, Hangchows Christian College, Hsiangya Medical School. West China Union University och Lingnan University upprättades av amerikaner.[4] Det var inomdetta område Leighton Stuart gjorde sig ett namn, det var på det sättet han blev Förenta Staternas ambassadör i Kina. Acheson och hans gelikar vet vad de talar om, och det finns underlag för hans påstående att "vår vänskap för detta land alltid stärkts av de religiösa, filantropiska och kulturella band som förenat de bägge folken". Det var, säger han oss, uteslutande för att stärka vänskapen som Förenta Staterna arbetade så hårt med att sköta dessa företag i 105 år efter undertecknandet av 1844 års fördrag.

Deltagandet i de åtta allierade makternas expedition för att slå Kina år 1900, utpressningen av "boxarskadeståndet" och detta skadestånds senare användning "för utbildning av kinesiska studenter" i den andliga aggressionens syften — detta räknas också som uttryck för "vänskap".

Exterritorialrättens "avskaffande" till trots blev den man, som var skyldig till våldtäkten mot Shen Chung, vid sin återkomst till Amerika[5] förklarad oskyldig och frigiven av Förenta Staternas marindepartement — detta räknas som ett annat uttryck för "vänskap".

"Hjälp till Kina under kriget och efter dess slut", enligt Vita boken uppgående till över 4.500 miljoner amerikanska dollar, men enligt våra beräkningar till över 5.914 miljoner amerikanska dollar, lämnades för att hjälpa Chiang Kai-shek slakta flera miljoner kineser — detta räknas som ytterligare ett uttryck för "vänskap".

Den amerikanska imperialismen har haft ett enda syfte med all den vänskap som den visat Kina under de senaste 109 åren (från 1840 då Förenta Staternas samverkade med England i Opiumkriget), och alldeles särskilt med den stora "vänskaps"-aktionen för att hjälpa Chiang Kai-shek att under de allra senaste åren slakta många miljoner kineser. Och detta har varit att visa att Förenta Staterna "gent emot Kina ständigt upprätthållit och fortfarande upprätthåller vår utrikespolitiks grundläggande principer, bland dessa den Öppna dörrens doktrin, respekt för Kinas administrativa och territoriella integritet och opposition mot varje slag av utländskt herravälde över Kina".

Flera miljoner kineser dödades i syfte endast och allenast att, för det första, upprätthålla den Öppna dörren, för det andra, respektera Kinas administrativa och territoriella integritet, och för det tredje, opponera mot varje slag av utländskt herravälde över Kina.

De enda dörrar som i dag står öppna för Acheson och hans gelikar finns på några små landremsor, t. ex. Canton och Taiwan, och det är endast på dessa orter man "fortfarande upprätthåller" den första av dessa heliga principer. På andra orter, i Shanghai till exempel, stod dörren öppen efter befrielsen, men nu är det någon som använder Förenta Staternas krigsfartyg och dessas stora kanoner till att genomtvinga den långt ifrån heliga principen om den Blockerade dörren.

I dag är det bara på sådana små landremsor som exempelvis Canton och Taiwan, man tack vare Achesons andra heliga princip "fortfarande upprätthåller" den administrativa och territoriella "integriteten". Alla andra orter har otur, och såväl administration som territorium har fallit sönder.

I dag är det endast på sådana orter som Canton och Taiwan som tack vare Achesons tredje heliga princip allt "utländskt herravälde", inberäknat Förenta Staternas herravälde, framgångsrikt har avskaffat genom Achesons och hans gelikars "opposition". Dessa orter står därför fortfarande under kinesiskt välde. Återstoden av Kinas land — man blir gråtfärdig bara man hör saken omnämnas — är helt förlorat, helt under utlänningars herravälde och varenda en av alla kineserna där har gjorts till slav. Hittills har hans excellens Dean Acheson underlåtit att i sina skriverier antyda från vilket land dessa utlänningar kommit, men den saken blir klar ändå när man läser vidare, så vi har inget behov av att fråga.

Acheson har inte uttalat sig om huruvida icke-inblandning i Kinas inre angelägenheter också räknas som en princip. Det gör den sannolikt inte. Sådan är den logik Förenta Staternas mandariner besitter. Envar som läser Achesons följebrev till slut kan vittna om dess överlägsna logik.

NOTER

[1]Exterritorialrätten innebar att såväl de åt de imperialistiska länderna upplåta områdena som dessa länders medborgare i Kina undandrogs kinesisk makthöghet. För dem gällde alltså inte kinesisk lag. De imperialistiska ländernas medborgare i Kina kunde följaktligen inte ställas inför kinesisk domstol, vare sig som svarande i civilmål eller som åtalade för kriminella förbrytelser. De kunde åtalas och dömas endast vid sina respektive länders konsulatsdomstolar och de kinesiska myndigheterna kunde inte ingripa.[TILLBAKA]

[2] "Wanghiafördraget" var det första fördrag på icke jämnställd fot som tillkom såsom resultat av Förenta Staternas aggression mot Kina. Med utnyttjande av Kinas nederlag i Opiumkriget tvang Förenta Staterna Chingdynastin att underteckna detta fördrag, som ibland kallas "Kinesisk-amerikanska fördraget om fem hamnars öppnande för handel", i byn Wanghia nära Macao i juli 1844. Fördraget stipulerade att alla rättigheter och privilegier, exterritorialiteten inberäknad, som Storbritannien erhöll genom Nankingfördra-get eller tilläggsfördrag till detta också skulle tillkomma Förenta Staterna.[TILLBAKA]

[3]Se C. F. Remer: Foreign investments in China, Chapter 15.[TILLBAKA]

[4]Yenchinguniversitetet låg i Peiping, Huei Wen-akademierna i Peiping och Nanking, St. Johns universitet i Shanghai, Hsiangya Medical School (Kinas Yale) i Changsha, West China Union University i Changtu och Lingnanuniversity i Canton. [TILLBAKA]

[5] Korpral William Pierson och andra amerikanska marinsoldater våldtog den 24 december 1946 i Peiping Shen Chung, en studentska från Pekinguniversitetet. Våldsdådet utlöste en stark indignation bland folket i hela landet mot de amerikanska styrkornas skändligheter. I januari 1947 överlämnade kuomintangregeringen, trots folkets protester, Pierson, som var huvudbrottslingen i fallet, till amerikanarna att behandla som de fann för gott. I augusti samma år förklarade amerikanska marindepartementet förbrytaren "icke skyldig" och försatte honom på frit fot.[TILLBAKA]