VARTHÄN GÅR NANKINGREGERINGEN?

4 april 1949

Två vägar står öppna för kuomintangregeringen i Nanking och dess militära och administrativa personal. De kan antingen klänga sig fast vid Chiang Kai-sheks klick av krigsförbrytare och dess herre, den amerikanska imperialismen, det vill säga fortsätta att uppträda som folkets fiender och därmed tillsammans med Chiang Kai-sheks klick av krigsförbrytare gå under i Folkets befrielsekrig. Eller också kan de gå över på folkets sida, det vill säga bryta med Chiang Kai-sheks krigsför-brytarklick och den amerikanska imperialismen, gottgöra sina brott genom att på ett berömvärt sätt tjäna Folkets befrielsekrig och sålunda vinna förståelse och mildhet från folkets sida. En tredje väg finns inte.

Det finns tre olika grupper av människor i Li Tsung-jens och Ho Ying-chins regering i Nanking.[1] En grupp följer envetet den förstnämnda vägen. Hur bestickande deras ord än må vara, i handling fortsätter de att förbereda krig, att förråda nationen och att förtrycka och massakrera de människor som kräver en verklig fred. De följer Chiang Kai-shek ända in i döden. En annan grupp vill följa den andra vägen men har ännu icke varit i stånd att ta det avgörande steget. Den tredje gruppen står tvekande vid vägskälet och är osäker om vilkendera vägen de ska gå. De vill inte stöta sig med Chiang Kai-shek och den amerikanska regeringen, men ändå hoppas de att man ska förstå dem och släppa in dem i folkets demokratiska läger. Men detta är en illusion och är omöjligt.

Li Tsung-jens och Ho Ying-chins regering i Nanking är en blandning av folk huvudsakligen från första och tredje grupperna och med endast en handfull människor från den andra gruppen. Ännu i dag är denna regering ett verktyg för Chiang Kai-shek och den amerikanska regeringen.

Massakern i Nanking den l april[2] var ingen tillfällighet. Den var det oundvikliga resultatet av de åtgärder som Li Tsung-jens och Ho Ying-chins regering vidtagit till skydd för Chiang Kai-shek, hans edsvurna följeslagare och de aggressiva amerikanska krafterna. Den var resultatet av det löjliga trumpetande, om en "ärofull fred på jämnställd fot", som Li Tsung-jens och Ho Ying-chins regering och Chiang Kai-sheks edsvurna anhängare bedrivit i syfte att motverka Kinas kommunistiska partis åtta fredsvillkor och alldeles särskilt det som rör bestraffandet av krigsförbrytarna. Nu, då Li Tsung-jens och Ho Ying-chins regering sänt sin delegation till Peiping för att förhandla om fred med Kinas kommunistiska parti och visat sig villig att acceptera Kommunistiska partiets åtta fredsvillkor, borde den, om den har minsta spår av allvarliga avsikter, göra början genom att ta itu med nankingmassakern, häkta och strängt bestraffa de främsta förbrytarna Chiang Kai-shek, Tang En-po och Chang Yao-ming, häkta och strängt bestraffa mördarna inom hemliga polisen i Nanking och Shanghai och häkta och strängt bestraffa de främsta kontrarevolutionärerna, som envist bekämpar freden, aktivt stör fredsförhandlingarna och aktivt förbereder sig att resa motstånd mot Folkets Befrielsearmés framryckning söder om Yangtsefloden. "Krisen i staten Lu är icke över förrän man gjort av med Ching Fu."[3] Det blir ingen fred i landet innan krigsförbrytarna undanskaffats. Är inte den sanningen nu tillräckligt klar?

Vi vill gärna tala rent ut till Nankingregeringen. Om ni inte rår med det här arbetet, bör ni åtminstone hjälpa Folkets Befrielsearmé att utföra det, eftersom den inom kort går över Yangtsefloden och rycker söderut. Nu, i elfte timmen, bör ni inte hänge er åt tomt prat utan gör klokare i att utföra en del verkligt arbete för att sona era brott. I så fall behöver ni inte fly för era liv, ni behöver inte finna er i att tyranniseras av Chiang Kai-sheks edsvurna anhängare och ni kommer inte att för alltid avvisas av folket. Detta är ert sista tillfälle. Försitt det inte. Folkets Befrielsearmé kommer snart att rycka fram söder om Yangtsefloden. Vi bluffar inte. Folkets Befrielsearmé kommer att rycka fram vare sig ni skriver under överenskommelsen med de åtta villkoren eller inte. Det är fördelaktigt för många med en överenskommelse som undertecknats innan vår armé rycker fram — för folket, för Folkets Befrielsearmé, för alla de i kuomintangregeringen som önskar gottgöra sina förbrytelser genom att utföra berömvärda tjänster och för de breda leden av officerare och manskap i kuomintang-armén. Det kommer att vara ofördelaktigt endast för Chiang Kai-shek, hans edsvurna anhängare och imperialisterna. Om överenskommelsen inte undertecknas, kommer situationen att vara ungefär densamma; lösningar kan åvägabringas genom lokala förhandlingar. Det kanske likväl blir en del strider, men inte några större. Kuomintang har endast omkring 1.100.000 man i sina över väldiga områden och på en front som sträcker sig från Sinkiang till Taiwan utspridda stridsstyrkor, och sålunda kommer det inte att bli några större strider. Vare sig en allmän överenskommelse undertecknas eller det i stället för en sådan överenskommelse kommer att undertecknas många lokala överenskommelser, blir utgången densamma för Chiang Kai-shek, hans trogna anhängare och den amerikanska imperialismen, med ett ord, för alla de reaktionärer som ända in i döden vägrar att ändra sig; de är oåterkalleligen dömda att gå under. Det kommer kanske att vara lite fördelaktigare såväl för Nanking som för oss att underteckna en allmän överenskommelse än att inte göra det, och det är därför vi fortfarande strävar att få en till stånd. Men om en allmän överenskommelse ska undertecknas, måste vi vara beredda att som en följd av den ta itu med många trassliga saker. Det skulle vara mycket trevligare för oss att inte underteckna en allmän överenskommelse utan att istället underteckna många lokala överenskommelser. Likväl är vi fortfarande redo att underteckna en allmän överenskommelse. Om nankingregeringen och dess delegation också är villiga att göra det, måste de bestämma sig inom de närmaste dagarna. Det bör vara slut på alla illusioner och allt tomt prat. Vi tvingar er inte att bestämma er. Det står nankingregeringen och dess delegation fritt att bestämma sig eller låta bli. Det vill säga, ni kan antingen lyssna till Chiang Kai-shek och Leighton Stuart och oåterkalleligen ställa er på deras sida, eller lyssna till oss och ställa er på vår sida. Ni har ert fria val. Men ni har inte mycken tid på er för att välja. Folkets Befrielsearmé kommer snart att börja marschera, och det finns ingen tid kvar för tvekan.

NOTER

Sedan Sun Fo avgått utnämnde Li Tsung-yen den 12 mars 1949 Ho Ying-chin till hans efterträdare som president för den så kallade Exekutiva yuan.[TILLBAKA]

[1]

[2]Den l april 1949 demonstrerade över sextusen studenter från elva högskolor och universitet i Nanking med krav på att den reaktionära kuomintangregeringen skulle acceptera Kinas kommunistiska partis åtta fredsvillkor. På order av Chiang Kai-shek sände Chang Yao-ming, som hade högsta befälet över Kuomintangs garnisonsstyrkor i Nanking, soldater, poliser och hemliga agenter att brutalt misshandla studenterna, av vilka två dödades och över ett hundratal sårades. [TILLBAKA]

[3]Enligt Tso Chuan, ett gammalt kinesiskt historiskt arbete, som behandlar de viktigaste händelserna under Höst- och Våreran (770— 475 f.v.t.), ställde Ching Fu, en adelsman i staten Lu, upprepade gånger till inre strider och mördade två av denna stats regerande prinsar. Ordstävet i texten var då gängse bland folket i Lu, och Ching Fus namn har sedan använts som beteckning för dem som ställer till med inre strider.[TILLBAKA]