MANIFEST FRÅN DET KINESISKA FOLKETS BEFRIELSEARMÉ[*]

Oktober 1947

Efter att ha krossat Chiang Kai-sheks offensiv har det ki­nesiska Folkets Befrielsearmé nu inlett en omfattande mot­offensiv. Våra arméer på sydfronten rycker fram i Yangtse-flodens dalgång, våra arméer på nordfronten avancerar mot den kinesiska Changchunbanan och järnvägen Peiping—Liao­ning. Varthelst våra trupper beger sig flyr fienden hals över huvud för dem och hälsas de av folket med skallande jubel­rop. Hela läget mellan fienden och oss har, jämfört med det läge som bestod för ett år sedan, förändrats i grunden.

Vår armés mål i detta krig är, såsom vi upprepade gånger framhållit för nationen och världen, att befria det kinesiska folket och den kinesiska nationen. Vi har som mål att utföra det som folket i hela landet kräver framför allt annat: att störta ärkeförbrytaren Chiang Kai-shek och bilda en demokratisk koalitionsregering för att uppnå det stora målet att befria fol­ket och nationen.

Under åtta långa år förde det kinesiska folket en hjälte­modig kamp mot den japanska imperialismen för sin egen befrielse och sitt nationella oberoende. Efter den japanska kapitulationen längtade folket efter fred, men Chiang Kai-shek omintetgjorde alla dess fredssträvanden och påtvingade det en katastrof — ett inbördeskrig utan like. Följaktligen blev folk ur alla lager i hela landet tvungna att enas för att störta Chiang Kai-shek, någon annan utväg stod inte till buds.

Chiang Kai-sheks nuvarande inbördeskrigspolitik är ingen tillfällighet utan det oundvikliga resultatet av den folkfient­liga politik som han och hans reaktionära klick konsekvent bedrivit. Så långt tillbaka som 1927 förrådde den på all tack­samhetskänsla blottade Chiang Kai-shek det revolutionära för­bundet mellan Kuomintang och Kommunistiska partiet[1] och förrådde de revolutionära Folkets tre principer och Sun Yat-sens Tre politiska grundsatser.[2] Därefter upprättade han en diktatur, kapitulerade för imperialisterna, förde ett tioårigt inbördeskrig och drog över oss de japanska imperialisternas aggression. I Sianintermezzot 1936 besvarade Kommunistiska partiet ont med gott och försatte, i samförstånd med general­erna Chang Hsueh-liang och Yang Hu-cheng, Chiang Kai-shek på fri fot i hopp om att han skulle bättra sig, vända om blad och komma med i kampen mot de japanska aggressorerna. Men återigen visade han sig blottad på all tacksam­het. Han stod passiv mot de japanska inkräktarna men var aktiv då det gällde att undertrycka folket och ytterligt fient­lig mot Kommunistiska partiet. I förfjol (1945) kapitulerade Japan, och än en gång förlät det kinesiska folket Chiang Kai-shek men fordrade att han skulle sluta inbördeskriget, som han redan inlett, förverkliga demokratin och ena sig med alla partier och grupper för nationellt återuppbygge. Men så snart stilleståndsavtalet underskrivits, Politiska rådgivande konfe­rensens resolutioner antagits och de fyra löftena[3] utfärdats, svek den ytterligt trolöse Chiang Kai-shek sina ord fullstän­digt. Gång på gång visade sig folket, för det allmännas bästa, överseende och försonligt, men Chiang Kai-shek hade, biträdd av den amerikanska imperialismen, föresatt sig att utan minsta hänsyn till landets och nationens öde sätta in alla krafter på att inleda en offensiv utan like mot folket. Från januari i fjol (1946), då stilleståndsavtalet offentliggjordes, och till nu har Chiang Kai-shek mobiliserat över 220 brigader av sina reguljära trupper och nästan en miljon av diverse knektar[4] och inlett ett omfattande angrepp mot de befriade områden vilka det kinesiska folket i blodiga strider avtvinga­de den japanska imperialismen. Han har i en följd intagit städerna Shenyang, Fushun, Penki, Szepingkai, Changchun. Yungchi, Chengteh, Chining, Changchiakou, Huaiyin, Hotse, Linyi, Yenan och Yentai samt stora landsbygdsområden. Chiang Kai-sheks trupper mördar och bränner, våldtar och plundrar överallt där de drar fram. De genomför de Tre skändligheternas[5] politik och uppträder likadant som de ja­panska banditerna. I november i fjol inkallade Chiang Kai-shek sin bluffartade nationalförsamling och proklamerade den lika bluffartade författningen. I mars i år utvisade han Kom­munistiska partiets representanter ur kuomintangområdena. I juli utgav han en order om mobilisering mot folket.[6] Chiang Kai-sheks politik emot den rättfärdiga rörelse som pågår bland folket i olika delar av landet och riktar sig mot inbör­deskriget, mot svälten och mot den amerikanska imperialis­mens aggression, och emot den kamp som arbetarna, bönder­na, studenterna, stadsborna, statstjänstemännen och lärarna för för sin existens, består av förtryck, arresteringar och mas­sakrer. Hans politik mot de nationella minoriteterna i vårt land kännetecknas av Han-chauvinism,[**] av förtryck och för­följelser med alla till buds stående medel. I alla områden som ligger under Chiang Kai-sheks välde frodas korruptionen, hemliga polisen löper amok, folket dignar under oräkneliga skatter, näringslivet är bankrutt, företagsamheten förtvinar, folket tvingas utgöra spannmålsskatter och rekrytera krigs­makten och missnöjda röster hörs överallt. Allt detta har stör­tat det stora flertalet av folket i landet i en avgrund av lidan­de. Under tiden har finansoligarkerna, de korrupta ämbets­männen, de lokala tyrannerna och uslingarna bland lantpatronerna samlat väldiga förmögenheter. Chiang Kai-shek och hans gelikar har gjort sig dessa förmögenheter genom att ut­nyttja sin diktatoriska makt till att pressa ut skatter och på­lagor och befordra sina privata intressen under föregivande att de tjänat allmänheten. För att kunna upprätthålla sin dik­tatur och fortsätta inbördeskriget har Chiang Kai-shek icke tvekat att sälja vårt lands suveränitetsrättigheter till utländska imperialister, att träffa en hemlig överenskommelse med Förenta Staternas väpnade styrkor, om att de ska stanna i Tsingtao och annorstädes, och att anskaffa rådgivare från Förenta Staterna, vilka ska delta i ledningen av inbördes­kriget och utbilda trupper till att slakta ned hans egna lands­män. Flygplan, tanks, kanoner och ammunition för inbördes­kriget skeppas hit från Förenta Staterna i stora mängder. Pengar till inbördeskriget upplånas i stor omfattning i Förenta Staterna. För att återgälda den amerikanska imperialismens tjänster har Chiang Kai-shek skänkt den militärbaser och rätt att flyga och navigera i Kinas luftrum och vatten samt teck­nat ett förslavande handelsavtal[7] med den — förrädiska hand­lingar som är många gånger värre än de Yuan Shih-kai[8] begick. Med ett ord, Chiang Kai-sheks tjugoåriga välde har va­rit landsförrädiskt, diktatoriskt och folkfientligt. Det övervägande flertalet av folket i landet, i norr och söder, unga som gamla, känner i dag hans många förbrytelser och hoppas att vår armé snabbt ska inleda en motoffensiv, störta Chiang Kai-shek och befria hela Kina. Vi är det kinesiska folkets ar­mé, och det kinesiska folkets vilja är vår vilja. Vår armés politik motsvarar det kinesiska folkets viktigaste krav, av vilka följande är de främsta.

1) Ena arbetare, bönder, soldater, intellektuella och affärsmän, alla förtryckta klasser, alla folkorganisationer, demo­kratiska partier, nationella minoriteter, utlandskineser och andra patrioter, bilda en nationell enhetsfront, störta den dik­tatoriska Chiang Kai-shekregeringen och upprätta en demokratisk koalitionsregering.

2) Arrestera, ställ inför rätta och bestraffa inbördeskrigs­förbrytarna med Chiang Kai-shek i spetsen.

3) Avskaffa Chiang Kai-sheks diktatur, upprätta ett folkdemokratiskt system och garantera folket yttrande- och press­frihet, mötes- och organisationsfrihet.

4) Avskaffa Chiang Kai-shekregimens ruttna institutioner, rensa ut alla korrupta ämbetsmän och upprätta en ren stats­förvaltning.

5) Konfiskera all egendom som tillhör de fyra stora famil­jerna[9] Chiang Kai-shek, T. V. Soong, H. H. Kung och bröderna Chen Li-fu samt andra av de främsta krigsförbrytarna. Kon­fiskera byråkratkapitalet, utveckla den nationella bourgeoi­siens handel och industri, förbättra arbetarnas och tjänste­männens försörjning samt lämna hjälp åt naturkatastrofernas offer och åt människor som drabbats av fattigdom.

6) Avskaffa det feodala exploateringssystemet och genom­för ett system som ger jorden åt dess brukare.

7) Erkänn de nationella minoriteternas rätt till jämställd­het och autonomi inom Kinas gränser.

8) Vägra att erkänna den diktatoriska Chiang Kai-shekregeringens utrikespolitik, upphäv alla förrädiska avtal och väg­ra att erkänna de skulder som Chiang Kai-shek gjort under inbördeskriget. Kräv att den amerikanska regeringen hemkallar sina i Kina stationerade trupper, vilka är ett hot mot Ki­nas oberoende, och gå emot att något främmande land hjäl­per Chiang Kai-shek att föra inbördeskrig eller försöker åter­uppliva de aggressiva krafterna i Japan. Slut handels- och vänskapsavtal med främmande länder på grundval av likställighet och ömsesidighet. Enhet för gemensam kamp med alla nationer som behandlar oss som jämlikar.

Det ovan sagda är grunddragen i vår armés politik. Den kommer att förverkligas med ens överallt dit vår armé når fram. Denna politik står i överensstämmelse med vad över 90 procent av befolkningen i vårt land kräver.

Vår armé avvisar icke alla som arbetat i Chiang Kai-sheks tjänst utan går in för att behandla var och en efter hans för­tjänster. Det vill säga, att de främsta krigsförbrytarna ska bestraffas utan undantag, att de som under tvång varit dem behjälpliga ska lämnas obestraffade och att de som utför förtjänstfulla handlingar ska belönas. Vad Chiang Kai-shek beträffar, ärkeförbrytaren som började inbördeskriget och be­gått de mest fruktansvärda förbrytelser, och alla hans förhär­dade medbrottslingar, som förtrampat folket och av de breda massorna brännmärkts som krigsförbrytare, ska vår armé jaga dem, om så är till världens ände, och kommer förvisso att föra dem till rannsakning och bestraffning. Vår armé var­nar alla officerare och soldater i Chiang Kai-sheks armé, alla ämbetsmän under hans regering och alla medlemmar i hans parti, vilka ännu inte fläckat sina händer med oskyldiga män­niskors blod, att noga avhålla sig från att göra gemensam sak med dessa förbrytare och deras illgärningar. De, som gjort vad ont är, bör omedelbart sluta, bättra sig och börja på nytt samt bryta med Chiang Kai-shek. Vi ska då ge dem en chans att gottgöra sina förbrytelser genom goda gärningar. Vår armé kommer inte att döda eller förödmjuka några av Chiang Kai-sheks officerare och soldater, som lägger ned sina vapen, utan ska ta emot dem i vår tjänst, om de vill stanna hos oss, el­ler skicka hem dem, om de vill ta avsked. De av Chiang Kai-sheks soldater, som reser sig i revolt och ansluter sig till vår armé, och de, som öppet eller i hemlighet arbetar för vår ar­mé, ska bli belönade.

För att störta Chiang Kai-shek och snarast bilda en demo­kratisk koalitionsregering uppmanar vi våra landsmän ur alla skikt att överallt dit vår armé beger sig samarbeta aktivt med oss för att rensa upp med de reaktionära krafterna och skapa en demokratisk ordning. På de orter dit vi ännu icke nått bör de själva gripa till vapen, motsätta sig spannmålspå­lagor och pressning av soldater, fördela jorden, upphäva skul­derna och utnyttja fiendens luckor till att utveckla gerillakrigföring.

För att störta Chiang Kai-shek och snarast bilda en de­mokratisk koalitionsregering uppmanar vi folket i de befria­de områdena att genomföra jordreformen, konsolidera demo­kratins grundvalar, utveckla produktionen, iaktta sparsamhet, stärka folkets väpnade styrkor, bryta ned fiendens återståen­de fästen och understödja stridsverksamheten vid fronten.

Alla kamrater befälhavare och kämpar i vår armé!

Vi har påtagit oss den viktigaste, den ärorikaste uppgiften i vårt lands revolutionshistoria. Vi bör göra stora ansträng­ningar att utföra den. Våra ansträngningar bestämmer vilken dag vårt stora fosterland skall träda ut ur mörkret och in i ljuset och våra kära landsmän bli i stånd att leva som män­niskor och välja den regering de vill ha. Alla officerare och kämpar i vår armé måste förbättra sitt militära kunnande, modigt marschera fram emot den säkra segern i kriget och beslutsamt, grundligt, helt och fullständigt utplåna alla fien­der. De måste höja nivån på sin politiska medvetenhet, till­ägna sig de två konsterna att utplåna fiendetrupperna och resa massorna, intimt ena sig med massorna och snabbt bygga ut de nya befriade områdena till fasta områden. De måste höja sin känsla för disciplin och beslutsamt utföra givna or­der, genomföra politiken, genomföra de Tre disciplinära grund­reglerna och de Åtta punkterna att iaktta — med armén och folket enade, armén och regeringen enade, officerare och sol­dater enade och hela armén enad — och inte tillåta några disciplinbrott. Alla officerare och kämpar måste städse ha i minnet att vi är den stora Folkets Befrielsearmé, att vi är trupper, som leds av Kinas stora Kommunistiska parti. Förut­satt att vi alltid följer partiets direktiv är vi säkra om att vinna.

Ned med Chiang Kai-shek!

Leve det Nya Kina!

NOTER

[*] Detta politiska manifest utarbetades för generalhögkvarteret i det kinesiska Folkets Befrielsearmé. Det analyserade det dåtida po­litiska läget i Kina, reste parollen "Störta Chiang Kai-shek och befria hela Kina!" och förkunnade i åtta punkter grunddragen i Folkets Befrielsearmés politik, som också var Kommunistiska par­tiets. Manifestet utgavs den 10 oktober 1947 och blev känt som "10. oktobermanifestet". Det författades i Shenchuahpao i Chiahsiens chien i norra Shensi.[TILLBAKA]

[**]Han = den kinesiska nationaliteten. (övers, anm.)[TILLBAKA]

[1]Se "Läget och vår politik efter segern i försvarskriget mot Japan", not 7, i detta band.[TILLBAKA]
[2] Se "Till ett uttalande av en talesman för Chiang Kai-shek", not 2, i detta band.[TILLBAKA]
[3]De "fyra löftena" avgavs av Chiang Kai-shek vid Politiska råd­givande konferensens öppnande 1946. Han utfäste sig då att ga­rantera folkets frihet, att garantera de politiska partiernas legalitet, att hålla allmänna val och frige de politiska fångarna.[TILLBAKA]
[4] Med "diverse knektar" avses Kuomintangs irreguljära förband som omfattade de lokala fredsskyddskårerna, järnvägspoliskårerna, gendarmerna, de marionettrupper som Kuomintang övertagit och reorganiserat m. fl.[TILLBAKA]

[5] De japanska inkräktarna genomförde mot de befriade områ­dena i Kina de Tre skändligheternas politik — bränn allt, döda alla, ta allt som byte.[TILLBAKA]
[6]Den 4 juli 1947 antog den reaktionära kuomintangregeringen Chiang Kai-sheks förslag om allmän mobilisering och utgav ome­delbart därefter "Order om allmän mobilisering till undertryckan­de av de kommunistiska banditernas uppror". I verkligheten hade Chiang Kai-shek långt dessförinnan genomfort en allmän mobili­sering för sitt kontrarevolutionära krig. Vid denna tidpunkt hade Folkets Befrielsearmé redan börjat övergå till en landsomfattande offensiv, och Chiang Kai-shek själv medgav att hans regim befann sig i en "allvarlig kris". Ordern om allmän mobilisering hörde till dess dödsryckningar.[TILLBAKA]

[7]Här avses det "Kinesisk-amerikanska avtalet om vänskap, han­del och sjöfart", som den 4 november 1946 ingicks mellan Chiang Kai-sheks regering och Förenta Staternas regering. Detta avtal sål­de Kinas suveränitet till Förenta Staterna. Se ''Välkomna den ki­nesiska revolutionens nya flodvåg", not 6, i detta band.[TILLBAKA]
[8]Yuan Shih-kai var ledaren för krigsherrarna i norr under Chingdynastins sista år. Sedan Chingdynastin störtats av 1911 års revolution usurperade han posten som republikens president och organiserade de nordliga krigsherrarnas första regering, som re­presenterade storgodsägare- och storcompradorklasserna. Han kunde göra detta genom att han hade en kontrarevolutionär armé och imperialisternas understöd att lita till och genom att utnyttja bö­jelsen för kompromisser hos bourgeoisien, som då ledde revolutio­nen. År 1915 ville han göra sig själv till kejsare, och för att vinna de japanska imperialisternas stöd godtog han de Tjugoen kraven, som Japan utformat i syfte att få kontroll över hela Kina. I de­cember samma år utbröt i provinsen Yunnan en resning mot hans försök att usurpera tronen, vilken omedelbart fick genklang och stöd i hela landet. Yuan Shih-kai dog i juni 1916.[TILLBAKA]
9]Här avses de fyra stora monopolkapitalistiska grupperna Chiang Kai-shek, T. V. Soong, H. H. Kung och Chen Li-fu. Se "Det nuvarande läget och våra uppgifter", 6. avsnittet, i detta band.[TILLBAKA]