VÄLKOMNA DEN KINESISKA REVOLUTIONENS NYA FLODVÅG[*]

1 februari 1947

1. Alla förhållanden visar nu att situationen i Kina håller på att gå in i ett nytt utvecklingsstadium. Detta nya stadium är ett i vilket den landsomfattande kampen mot imperialismen och feodalismen kommer att utvecklas till en ny stor folkrevolution. Vi står nu inför denna revolution. Vårt partis uppgift är att kämpa för denna flodvågs frambrytande och triumf.

2. Det militära läget har nu utvecklat sig i en riktning som är gynnsam för folket. Under sju månaders strider, från juli i fjol till innevarande januari månad, har vi utplånat 56 brigader av de reguljära Chiang Kai-shekstyrkor som invaderat de befriade områdena, i genomsnitt 8 brigader per månad förutom de många marionettförbanden och fredsskyddskårerna som vi utplånat och de av Chiang Kai-sheks reguljära förband som vi jagat på flykten. Ehuru Chiang Kai-sheks offensiv fortsätter i södra och västra Shantung, i gränsområdet Shensi—Kansu —Ningsia, längs norra sektionen av järnvägen Peiping—Hankow och i södra Manchuriet har den blivit mycket mattare än den var i höstas. Chiang Kai-sheks armé har inte tillräckligt med soldater till förfogande och kan inte fylla sina utskrivningskvota. Detta faktum står i allvarlig motsättning till denna armés utdragna stridslinjer och den enorma åderlåtning den är utsatt för. Chiangarméns moral sjunker för var dag. Under de nyss utkämpade striderna i norra Kiangsu, södra och västra Shantung och västra Shansi sjönk moralen hos många av Chiangs förband ned till en mycket låg nivå. Vid flera fronter har våra arméer börjat ta initiativet medan Chiang Kai-sheks arméer börjat förlora det. Vi kan förutse att vi under de närmaste månaderna kan nå målet att utplåna allt som allt 100 av Chiangs brigader, de redan förintade inberäknade. Chiang Kai-shek har i allt 93 reguljära infanteri- och kavalleridivisioner (kårer) bestående av 248 brigader (divisioner) med tillhopa 1.916.000 man, marionettrupperna, polisen, de lokala fredsskyddskårerna, järnvägspoliskårerna, trängen och de tekniska vapenslagen oräknade. De styrkor som angriper de befriade områdena räknar 78 divisioner (kårer) bestående av 218 brigader (divisioner) med tillhopa 1.713.000 man eller omkring 90 procent av Chiang Kai-sheks reguljära styrkor. Endast 15 divisioner med 30 brigader om totalt 203.000 man eller 10 procent av hela styrkan är kvar i Kuomintangs uppland. Chiang Kai-shek kan därför icke längre sända stora stridsdugliga förstärkningar från sina bakre områden att angripa de befriade områdena. Vi har allaredan utplånat mer än en fjärdedel av de 218 brigader som angriper de befriade områdena. Ehuru några av dem, efter att ha blivit utplånade, blivit återuppsatta och fått sina led utfyllda till tidigare numerär är deras effektivitet i strid mycket liten. Några har utplånats för andra gången. Andra har inte återuppställts. Om våra arméer under de närmaste månaderna kan utplåna ytterligare 40 å 50 brigader och få upp totalsumman till omkring 100 kommer en viktig förändring att inträda i det militära läget.

3. Under tiden utvecklar sig en stor folklig rörelse i kuomintangområdena. Folkupploppen i Shanghai, som började den 30 november i fjol såsom resultat av Kuomintangs förföljelser mot gatuförsäljarna, och studentrörelsen i Peiping,[1] vilken började den 30 sistlidne december till följd av att en kinesisk studentska våldtogs av amerikanska soldater,[2] markerar bägge två ett nytt uppsving i folkets kamp i Chiang Kai-sheks områden. Studentrörelsen, som började i Peiping, har spritt sig till andra stora städer över hela landet och fått hundratusentals deltagare och större omfattning än studentrörelsen av den 9 december mot den japanska imperialismen.[3]

4. Folkets Befrielsearmés segrar i de befriade områdena och utvecklingen av folkrörelsen i kuomintangområdena är ett förebud om att en ny stor folkrevolution mot imperialismen och feodalismen förvisso nalkas och kan bli segerrik.

5. De omständigheter som framkallat denna situation är att den amerikanska imperialismen och dess hejduk Chiang Kai-shek har efterträtt den japanska imperialismen och dess hejduk Wang Ching-wei och gått in för att förvandla Kina till en amerikansk koloni genom att öppna inbördeskrig och stärka den fascistiska diktaturen. Ställt inför denna reaktionära politik från den amerikanska imperialismens och Chiang Kai-sheks sida har det kinesiska folket ingen annan utväg än att kämpa. Kamp för oberoende, fred och demokrati utgör fortfarande det kinesiska folkets grundläggande krav i den nuvarande perioden. För så länge sedan som i april 1945 förutsåg vårt partis sjunde rikskongress möjligheten, att den amerikanska imperialismen och Chiang Kai-shek skulle genomföra denna reaktionära politik, och formulerade en fullständig och helt riktig politisk linje för att slå dem.

6. Den amerikanska imperialismens och Chiang Kai-sheks reaktionära politik har tvingat alla skikt av det kinesiska folket att enas för sin egen räddning. Dessa skikt omfattar arbetarna, bönder, städernas småbourgeoisie, den nationella bourgeoisien, de upplysta lantjunkarna, andra patriotiska element, de nationella minoriteterna och utlandskineserna. Detta är en mycket bred och hela nationen omfattande enhetsfront. Den är lika omfattande som den enhetsfront som bestod under försvarskriget mot Japan men djupare grundmurad än denna. Alla partikamrater måste bemöda sig att konsolidera och utveckla denna enhetsfront. I de befriade områdena ska "tre tredjedelssystemets"[4] politik bibehållas oförändrad under förutsättning att politiken att ge jorden till dess brukare genomföres beslutsamt och tveklöst. Vi ska fortsätta att förutom kommunister dra in stora skaror av framstegsvänner utanför partiet och ur mellangrupperna (såsom t, ex. de upplysta lantjunkarna) i de politiska maktorganen och i samhälleliga företag. I de befriade områdena har alla medborgare, oberoende av klass, kön och trosbekännelse, rätt att välja och att kandidera till val. Undantagna härifrån är endast förrädare och reaktionärer, som uppträtt mot folkets intressen och därigenom ådragit sig dess bittra hat. Sedan systemet med jorden till dess brukare blivit grundligt genomfört, ska folkets rätt till privat egendom fortfarande garanteras i de befriade områdena.

7. Till följd av att Chiang Kai-shekregeringen under lång tid bedrivit en reaktionär finansiell och ekonomisk politik och därför att Chiang Kai-sheks byråkrat-compradorkapital[5] genom det illa beryktade och landsförrädiska kinesisk-amerikanska handelsavtalet[6] blivit förbundet med det amerikanska imperialistiska kapitalet har en olycksbringande inflation snabbt utvecklats. Varje dag medför nya konkurser för industri- och handelsföretag, som tillhör den nationella bourgeoisien. De arbetande massornas, statstjänstemännens och lärarnas levnadsstandard sjunker för var dag, ett stort antal medelklasselement förlorar sina besparingar och ställs utan en enda penning. Därför förekommer ständigt strejker av arbetare och studenter och andra strider. En ekonomisk kris, värre än någon som Kina tidigare upplevat, hotar alla lager av folket. För att fortsätta inbördeskriget har Chiang Kai-shek återinfört det ytterligt fördärvliga systemet med tvångsrekrytering och spannmålsskatter, som tillämpades under försvarskrigets period. Detta gör livet outhärdligt för huvudparten av landsbygdens befolkning, särskilt för de fattiga bönderna. Som resultat härav har bonderevolter redan utbrutit och kommer att sprida sig. Följaktligen blir den reaktionära härskande Chiang Kai-shekklicken allt mera diskrediterad i de breda folkmassornas ögon och kommer att ställas inför allvarliga politiska och militära kriser. Å ena sidan ger detta läge folkets antiimperialistiska, antifeodala rörelse nya stötar framåt i de områden som ligger under Chiang Kai-sheks kontroll, å andra sidan demoraliserar det ytterligare Chiang Kai-sheks trupper och ökar Folkets Befrielsearmés möjlighet att vinna seger.

8. Den olagliga och splittrande "nationalförsamling" som Chiang Kai-shek inkallat i syfte att isolera vårt parti och andra demokratiska krafter och den skenförfattning som detta organ totat ihop åtnjuter inget anseende alls bland folket. I stället för att isolera vårt parti och andra demokratiska krafter har den reaktionära härskande Chiang Kai-shekklicken isolerat sig själv. Vårt parti och övriga demokratiska krafter gjorde till sin politik att vägra deltaga i det skenparlament som Nationalförsamlingen nu är; detta var fullständigt riktigt. Den reaktionära härskande Chiang Kai-shekklicken har på sin sida fått över Ungdomspartiet[7] och Demokratiska socialistpartiet,[8] två små partier som aldrig haft minsta anseende i det kinesiska samhället, liksom också vissa så kallade "offentliga personer",[9] och det kan förutses att några av medelvägens anhängare också kan komma att gå över på reaktionens sida. Orsaken är att de demokratiska krafterna i Kina blir allt starkare medan de reaktionära krafterna blir allt mera isolerade, och därför måste skiljelinjen mellan fienden och oss dras mycket skarp. Alla element, som döljer sig i den demokratiska fronten och bedrar folket, kommer förr eller senare att bli avslöjade som vad de i verkligheten är och kastas undan av folket. Och folkets antiimperialistiska och antifeodala krafter kommer att växa sig starkare därför att de dragit en klar skiljelinje mellan sig själva och dessa förstuckna reaktionärer.

9. Det internationella lägets utveckling är ytterligt gynnsam for det kinesiska folkets kamp. Sovjetunionens växande styrka och framgångarna för dess utrikespolitik, den växande radikaliseringen av folken i världen och deras strider, som ständigt utvecklas, mot de reaktionära krafterna i in- och utland — det är två betydelsefulla faktorer som tvingat den amerikanska imperialismen och dess hejdukar i olika länder tillbaka i en växande isolering och kommer att göra så även i fortsättningen. Om man härtill lägger den faktor som den oundvikliga ekonomiska krisen i Förenta Staterna utgör så står det klart, att den amerikanska imperialismen och dess hejdukar kommer att tvingas in i en ännu obehagligare belägenhet. Den amerikanska imperialismens och dess hejduk Chiang Kai-sheks styrka är endast tillfällig, deras offensiver kan krossas. Myten om att reaktionärernas offensiver inte kan krossas bör inte vinna någon tilltro i våra led. Centralkommittén har framhållit detta om och om igen, och utvecklingen av såväl det utrikespolitiska som det inrikespolitiska läget har i allt högre grad visat att dess bedömning är riktig.

10. För att vinna en respit, som han kan utnyttja till att fylla ut luckorna i sina truppförband och starta en ny offensiv, till att skaffa nya lån och mera ammunition från Förenta Staterna och till att dämpa folkets missnöje, begår Chiang Kai-shek ett nytt bedrägeri genom att kräva återupptagande av fredsförhandlingarna med vårt parti.[10] Vårt partis politik är att gå med på förhandlingar och därigenom avslöja hans bedrägeri.

11. För att grundligt krossa Chiang Kai-sheks offensiv måste vi under de närmaste månaderna utplåna ytterligare fyrtio eller femtio av hans brigader; detta är det som kommer att avgöra allt. För att uppnå detta mål måste vi se till att helt genomföra Centralkommitténs direktiv av den l oktober i fjol, "En tremånadersöversikt",[11] och militärkommitténs direktiv av den 16 september i fjol, om att koncentrera våra styrkor för att förinta de fientliga förbanden ett efter annat.[12] Här understryker vi ännu en gång några punkter för kamraterna i alla områden att uppmärksamma.

a) Militärfrågan. I bittra strider har vår armé under de gångna sju månaderna bevisat att den sannerligen kan krossa Chiang Kai-sheks offensiv och vinna den slutliga segern. Vår armé har förbättrat såväl sin utrustning som sin taktik. Huvuduppgiften vid uppbyggandet av våra väpnade styrkor är från och med nu att sätta in alla krafter på att påskynda uppbygget av våra artilleri- och ingenjörsförband. Alla militärområden, stora som små, och alla fältarméer bör lösa de konkreta problem som hör samman med stärkandet av artilleri- och ingenjörsförbanden och främst de två frågorna om kaderutbildningen och ammunitionstillverkningen.

b) Jordfrågan. I omkring två tredjedelar av varje befriat område har Centralkommitténs direktiv av den 4 maj 1946[13] genomförts. Jordfrågan har lösts och politiken att ge jorden åt dess brukare förverkligats. Detta är en stor seger. Det återstår emellertid att på omkring en tredjedel av varje område göra ytterligare ansträngningar för att i full omfattning resa massorna och förverkliga politiken att ge jorden åt dess brukare. På de orter där denna politik genomförts förekommer fortfarande brister så till vida att frågan inte lösts grundligt nog — huvudsakligen därför att massorna inte restes i full omfattning varför konfiskeringen och fördelningen av jorden inte skedde med tillbörlig grundlighet och massorna blev missnöjda. På sådana orter måste vi genomföra en noggrann kontroll och "jämna ut",[14] för att försäkra oss om att bönder, som har liten eller ingen jord, får en del och att uslingarna bland lantjunkarna samt de lokala tyrannerna blir bestraffade. Under hela processen med att genomföra politiken jorden åt dess brukare, måste vi skapa en orubblig enhet med mellanbönderna, och det är absolut otillåtligt att inkräkta på mellanböndernas (inklusive de välbärgade mellanböndernas) intressen. Om fall förekommit där mellanböndernas intressen trätts för nära, måste kompensation lämnas och en ursäkt framföras. Vidare måste, under och efter jordreformen, vederbörlig hänsyn i enlighet med massornas önskan tas till vanliga rika bönder och mellanstora och små godsägare, och detta bör ske i överensstämmelse med "4. majdirektivet". Vi sammanfattar: I rörelsen för jordreformen på landsbygden måste vi ena oss med de över 90 procent av massorna som understödjer reformen och isolera det lilla fåtalet feodala reaktionärer, vilka är motståndare till den, så att vi snabbt kan genomföra politiken att ge jorden åt dess brukare.

c) Produktionsfrågan. Alla orter måste lägga upp planer på lång sikt, arbeta hårt för att öka produktionen, ekonomisera och på rätt sätt lösa de finansiella problemen på grundval av produktion och ekonomisering. Den första principen här är att utveckla produktionen och säkerställa försörjningen. För den skull måste vi vända oss emot den felaktiga uppfattning, som ensidigt lägger vikt vid finanser och handel men försummar jordbruks- och industriproduktion. Den andra principen är att ta hänsyn till såväl armén som folket, till både allmänna och enskilda intressen. Därför måste vi bekämpa den felaktiga uppfattning som endast intresserar sig för den ena sidan av saken och försummar den andra. Den tredje principen är enhetlig ledning och decentraliserad förvaltning. Därför måste vi överallt, utom där förhållandena kräver centraliserad förvaltning, vända oss emot den felaktiga uppfattning som oberoende av omständigheterna förordar centralisering av allting och inte vågar ge den decentraliserade förvaltningen fria tyglar.

12. Vårt parti och det kinesiska folket har alla garantier för en slutlig seger, därom råder inte minsta tvivel. Men detta betyder icke att det inte ligger några svårigheter framför oss. Kinas antiimperialistiska och antifeodala kamp är till sin natur utdragen, kinesiska och utländska reaktionärer kommer att fortsätta att med hela sin styrka bekämpa det kinesiska folket, det fascistiska styret i områdena under Chiang Kai-sheks kontroll kommer att skärpas, vissa delar av de befriade områdena kommer att tillfälligt ockuperas av fienden eller förvandlas till gerillazoner, en del av de revolutionära styrkorna kommer kanske att lida tillfälliga förluster, och vi kommer att göra förluster både i människor och materiella resurser i ett långvarigt krig. Kamraterna i hela partiet måste ta alltsammans detta med i sina beräkningar och vara beredda att övervinna alla svårigheter med okuvlig vilja och på ett planmässigt sätt. Både de reaktionära krafterna och vi själva har svårigheter. Men de reaktionära krafternas svårigheter är oöverkomliga, ty dessa krafter står på gravens brädd och har ingen framtid. Våra svårigheter kan övervinnas, ty vi är nya och växande krafter och har en lysande framtid.

NOTER

[*] Detta för partiet avsedda direktiv skrevs för Kinas kommunistiska partis Centralkommittés räkning.[TILLBAKA]

[1]I augusti 1946 började kuomintangmyndigheterna i Shanghai förbjuda gatuförsäljarna i distrikten Wangpoo och Louza att fortsätta sin verksamhet. I slutet av november arresterades nära ett tusen gatuförsäljare som fortfarande var verksamma. Den 30 november demonstrerade tretusen gatuförsäljare och omringade polisstationen i Wangpoodistriktet. Kuomintangmyndigheterna gav order om att öppna eld mot dem. Sju demonstranter dödades och ett stort antal blev sårade och arresterade. Den l december fortsatte gatuförsäljarna sin kamp. Trots att ytterligare tio dödades och över hundra sårades växte antalet deltagare i striden till över femtusen. Alla butiker i Shanghai stängde som en sympatiyttring. Sålunda utvecklades händelsen till en hela staden omfattande rörelse mot Chiang Kai-shek.[TILLBAKA]

[2]Denna händelse utspelades i Peiping den 24 december 1946. En studentska vid Pekinguniversitetet våldtogs av amerikanska soldater. Som en följd därav gick studenterna i dussintals stora och medelstora städer inom kuomintangområdena ut i strejker och demonstrationer mot Förenta Staterna och Chiang Kai-shek och krävde att de amerikanska trupperna skulle lämna Kina. över en halv miljon studenter deltog i dessa aktioner, som började den 30 december och fortsatte under hela januari 1947.[TILLBAKA]

[3]Under 1935 började ett nytt uppsving för den patriotiska rörelsen bland folket i hela landet. Studenterna i Peking, som leddes av Kinas kommunistiska parti, höll den 9 december den första patriotiska demonstrationen under paroller som "Gör slut på inbördeskriget och enas till kamp mot den utländska aggressionen!" och "Ned med den japanska imperialismen!". Denna rörelse bröt den långvariga terrorregim, som Kuomintang upprättat i förbund med de japanska inkräktarna, och vann snart stöd av folket i hela landet. Den är känd som "9. decemberrörelsen". Som en följd härav framträdde nya förändringar i förhållandet mellan de olika klasserna i landet, och den Antijapanska nationella enhetsfronten, som Kinas kommunistiska parti föreslagit att upprätta, blev alla patrioters öppet företrädda politik. Kuomintangregeringen blev mycket isolerad med sin förrädiska politik.[TILLBAKA]

[4]"Tre tredjedelssystemet" var Kinas kommunistiska partis politik för enhetsfront i de politiska maktorganen i de befriade områdena under försvarskriget emot Japan. Enligt denna politik skulle personalen i de antijapanska demokratiska politiska organen till omkring en tredjedel bestå av medlemmar av Kommunistiska partiet, till en annan tredjedel av framstegsvänliga vänsterelement och till en tredjedel av medelklasselement och andra. [TILLBAKA]

[5] Se "Det nuvarande läget och våra uppgifter" 6. avsnittet, i detta band.[TILLBAKA]

[6]Det kinesisk-amerikanska handelsavtalet eller det "Kinesiskamerikanska avtalet om vänskap, handel och sjöfart" slöts den 4 november 1946 i Nanking mellan Chiang Kai-shekregeringen och Förenta Staternas regering. Avtalet, som sålde en stor del av Kinas suveränitet till Förenta Staterna, innehåller trettio artiklar av i huvudsak följande innehåll.

1) Amerikanska medborgare ska inom alla till Kina hörande områden äga rätt att bosätta sig, resa och bedriva handel, fabrikation, bearbetning samt vetenskaplig, uppfostrande, religiös och filantropisk verksamhet, att söka och exploatera mineraltillgångar, arrendera och äga jord och utöva olika yrken och sysselsättningar. I fråga om ekonomiska rättigheter ska amerikanska medborgare i Kina åtnjuta samma behandling som kineser.

2) Amerikanska varor ska ifråga om beskattning, försäljning, distribution och användning i Kina icke ges en mindre förmånlig behandling än varor från något annat land eller kinesiska varor. Kina ska "icke lägga något förbud eller några restriktioner" på importen från Förenta Staterna av någon artikel som odlats, producerats eller tillverkats i Förenta Staterna eller på exporten till Förenta Staterna av någon kinesisk artikel.

3) Amerikanska fartyg ska ha fri rätt att segla på alla hamnar, orter och vatten i Kina, som står öppna för utländsk handel och sjöfart och de ska för sin personal och sina frakter ha rätt till transport genom kinesiskt territorium via "lämpligaste route". Med "nödläge" som förevändning kan amerikanska fartyg, inklusive krigsfartyg, gå in i "vilka som helst hamnar, orter eller vatten" i Kina som "icke är öppna för utländsk handel och sjöfart".
Wellington Koo, Chiang Kai-sheks dåvarande ambassadör i Förenta Staterna förklarade öppet och skamlöst att detta avtal innebar "att Kinas hela territorium lades öppet för amerikanska köpmän".[TILLBAKA]

[7] Ungdomspartiet var det korta namnet på Kinas ungdomsparti även kallat Étatistpartiet, vars föregångare var Kinas étatistiska ungdomsförbund. Detta parti bestod av en handfull fascistiska politiker, vilka gjorde karriär som kontrarevolutionärer genom att bekämpade Kommunistiska partiet och Sovjetunionen och därför erhöll subsidier från olika reaktionära grupper bland de makthavande och från imperialisterna.[TILLBAKA]

8 Demokratiska socialistpartiet bildades i augusti 1946 genom sammanslagning av Demokratiska konstitutionella partiet och Nationella socialistpartiet. Det bestod huvudsakligen av reaktionära politiker och feodalt avskum från de nordliga krigsherrarnas tid.

9 Uttrycket "vissa så kallade offentliga personer" syftar på skamlösa politiker av typen Wang Yun-wu, Fu Sze-nien och Hu Cheng-chi, vilka poserade som personer utan partianslutning och tjänstgjorde som skyltfönsterdekorationer för Chiang Kai-sheks "nationalförsamling".

10 Den 16 januari 1947 riktade kuomintangregeringen till följd av de upprepade bakslagen för dess militära offensiv och dess därigenom försämrade militära läge, genom den amerikanske ambassadören i Kina, Leighton Stuart, en framställning till Kinas kommunistiska parti om att få sända delegater till Yenan för "fredsförhandlingar". Detta var ett försök att vinna tid till att förbereda en ny offensiv. Detta nya bedrägeri från amerikanernas och Chiang Kai-sheks sida avslöjades omedelbart och grundligt av Kinas kommunistiska parti. Partiet påpekade att förhandlingarna kunde återupptas endast om två minimikrav uppfylldes: 1) Den skenförfattning som Kuomintang i strid med Politiska rådgivande konferensens beslut utformat och antagit skulle upphävas och 2) Kuomintangs trupper måste utrymma allt det till de befriade områdena hörande territorium som de ockuperat sedan stillestånds-avtalet trädde i kraft den 13 januari 1946. I annat fall skulle det inte finnas någon garanti för att icke Kuomintang åter skulle slita i stycken varje överenskommelse som kunde uppnås vid de nya förhandlingarna. Kuomintangregeringen insåg att dess "fredslist" misslyckats och meddelade den 27 och 28 februari alla representanter för Kinas kommunistiska parti, vilka stationerats i Nanking, Shanghai och Chungking för förhandlingar och kontakt, att de måste ge sig av samt förklarade att förhandlingarna mellan Kuomintang och Kommunistiska partiet helt brutit samman.

11 Här åsyftas artikeln "En tremånadersöversikt", i detta band.

12 Detta åsyftar artikeln: "Koncentrera en överlägsen styrka för att förinta det ena efter det andra av fiendens förband", i detta band.

13 Detta hänför sig till "Direktiv i jordfrågan", som utsändes av Kinas kommunistiska parti den 4 maj 1946. Se "En tremånadersöversikt", not 4, i detta band.

14 "Utjämning" var en politik som användes i de gamla befriade områdena, där jordreformen genomförts tämligen grundligt. Syftet var att lösa frågan om den brist på jord och andra produktionsmedel som förekom hos vissa av de fattiga bönderna och lantarbetarna samt andra frågor som kvarstod efter reformen. Metoden var att i begränsad omfattning ta från dem som hade det bättre och ge åt dem som var sämre ställda, att ta från dem som hade överskott och ge åt dem som led brist så att fördelningen av jorden och övriga produktionsmedel skulle bli rationellt ordnad.