RIKTLINJER FÖR ARBETET I DE BEFRIADE OMRÅDENA UNDER ÅR 1946[*]

15 december 1945

Under de senaste månaderna har vårt parti med stor framgång lett folket i de våldsamma striderna för att rensa undan japanernas och marionetternas styrkor och slå tillbaka Kuo-mintangs angrepp mot de befriade områdena. Alla våra partikamrater har arbetat som en man och vunnit betydande framgångar på alla områden. År 1945 är snart till ända, och under 1946 måste vi i vårt arbete i de befriade områdena uppmärksamma följande punkter.

1. Slå tillbaka nya angrepp. Sedan vår armé slog tillbaka de omfattande angreppen mot våra befriade områden i Suiyuan, Shansi och södra Hopei, har Kuomintang fört fram större truppstyrkor och förbereder nya angrepp. Om inget nytt i utvecklingen tvingar Kuomintang att snabbt upphöra med inbördeskriget, kan vi vänta häftiga strider under våren 1946. Huvuduppgiften för alla de befriade områdena är därför fortfarande att gå in för självförsvar och göra sitt yttersta för att krossa Kuomintangs angrepp.

2. Sprid Kao Shu-shunrörelsen.[1] I syfte att slå tillbaka Kuomintangs angrepp måste vårt parti arbeta för att skapa upplösning i de kuomintangtrupper som förbereder sig att angripa eller redan angriper. A ena sidan måste vårt parti arbeta för att genom en omfattande öppen politisk propaganda undergräva kampviljan hos de i inbördeskriget insatta kuomintang-förbanden. Å andra sidan måste vi förbereda och organisera revolter inom kuomintangarmén och sprida Kao Shu-shunrörelsen så att ett stort antal kuomintangsoldater i avgörande moment under striderna kommer att följa Kao Shu-shuns exempel och gå över till folkets sida, bekämpa inbördeskriget och ta ställning för fred. För att kunna utföra detta arbete på ett praktiskt sätt och nå snabba resultat bör varje område, i enlighet med Centralkommitténs direktiv, skapa en särskild avdelning för ändamålet och tilldela denna ett stort antal kadrer som uteslutande och helhjärtat får ägna sig åt detta arbete. De ledande organen i varje område måste ge noggrann vägledning i detta arbete.

3. Utbilda trupperna. Fältarméerna i de befriade områdena är i huvudsak färdigbildade och de lokala förbanden också rätt talrika. För närvarande bör vi därför allmänt upphöra med att utöka förbanden och bör begagna pauserna mellan slagen till att utbilda trupperna. Detta gäller såväl fältarméerna som de lokala förbanden och folkmilisen. Huvudmålet i utbildningen bör fortfarande vara att höja den tekniska nivån ifråga om skarpskjutning, bajonettstrid, granatkastning och liknande. Det sekundära målet bör vara att höja den taktiska nivån med särskild vikt lagd på nattliga operationer. Vad utbildningsmetoderna beträffar bör vi utveckla rörelsen för massutbildning i vilken officerare lär soldater, soldater lär officerare och soldater lär varandra. Under 1946 måste vi ytterligaFre förbättra det politiska arbetet i armén, göra oss av med varje dogmatisk eller formalistisk arbetsstil som existerar i armén och sträva att ena officerare och soldater, armé och folk, att förena oss med vänskapligt sinnade förband, skapa upplösning bland fiendens trupper och försäkra oss om att alla uppgifter som ställts för utbildningen, underhållet och striderna blir väl genomförda. Den lokala folkmilisen bör reorganiseras i överensstämmelse med nuvarande förhållanden. Arméns etapptjänst bör få en översyn. Allt som ligger inom möjligheternas gräns bör göras för att organisera och utöka artilleri- och ingenjörsförbanden i alla områden. Militärakademierna bör fortsätta sitt arbete med huvudvikten lagd på utbildning av teknisk personal.

4. Sänk arrendeavgifterna. I överensstämmelse med Centralkommitténs direktiv av den 7 november 1945[2] måste alla områden under 1946 starta rörelser för sänkning av arrendeavgifter och räntor inom sina nyligen befriade delar, rörelser i stor skala, av masskaraktär men med ledning. Vad arbetarna beträffar bör de erhålla en skälig löneökning. Genom dessa rörelser bör de breda massorna bli i stånd att själva frigöra sig, organisera sig och bli medvetna herrar över de befriade områdena. Utan dessa beslutsamma åtgärder är massorna i de nyligen befriade områdena ur stånd att avgöra vilket av de två partierna — Kommunistiska partiet eller Kuomintang — som är bra. De kommer att vackla och inte ge fast stöd åt vårt parti. I de gamla befriade områdena bör arbetet med sänkning av arrendeavgifter och räntor överses för att ytterligare konsolidera dessa områden.

5. Produktionen. Alla områden måste följa direktivet av den 7 november och omedelbart vidtaga alla förberedelser för att försäkra sig om att såväl den allmänna som den privata produktionen i alla befriade områden under 1946 ifråga om omfattning och resultat skall överträffa de tidigare årens. Den känsla av trötthet som visat sig hos folket kan övervinnas först sedan de bägge uppgifterna rörande arrendesänkningarna och produktionen blivit genomförda på allvar och med tydlig framgång. Frågan om seger eller nederlag i de politiska och militära striderna i de befriade områdena beror ytterst av huruvida dessa uppgifter blir genomförda eller icke. De får icke försummas i något område.

6. Finanserna. Den finansiella bördan, som blivit tyngre för att ge täckning för det intensiva arbetet under senaste perioden, måste under 1946 planmässigt och systematiskt återföras till det normala. Skäliga nedsättningar måste göras för dem, vilkas börda är för tung. I den långvariga ansträngningens intresse får det antal människor som dras bort ur produktionen inte i något område överstiga gränserna för den lokala finansiella förmågan. Truppförband uppskattas mera för kvalitet än för numerär; detta förblir en av våra principer för arméns uppbyggnad. Att utveckla produktionen, säkerställa försörjningen, centralisera ledningen, decentralisera förvaltningen, ta hänsyn till både armén och folket och till såväl allmänna som enskilda intressen och lägga vikt både vid produktion och eko-nomisering — alla dessa är fortfarande de riktiga, vägledande principerna för lösningen av våra ekonomiska och finansiella problem.

7. Stöd regeringen och omhulda folket, stöd armén och ge förmånsbehandling åt familjerna till de soldater som deltog i försvarskriget.[3]Under 1946 måste vi fylla dessa uppgifter bättre än vi gjort under de senaste åren. Detta kommer att ha stor betydelse för krossandet av Kuomintangs angrepp och för de befriade områdenas konsolidering. I armén bör de lösas genom den ideologiska fostran av varje officer och soldat så att alla klart förstår vikten av att stödja regeringen och omhulda folket. Så länge armén för sin del utför detta arbete väl, kommer de lokala myndigheterna och folket också att förbättra sitt förhållande till armén.

8. Hjälpverksamheten. I de befriade områdena finns många offer för naturkatastrofer, flyktingar, arbetslösa och delvis arbetslösa, som är i trängande behov av hjälp. Hur vi löser detta problem — om vi gör det bra eller dåligt — kommer att ha ett stort och vida spritt inflytande. Hjälpverksamheten bör vid sidan av myndigheternas åtgärder huvudsakligen grundas på massornas egen ömsesidiga hjälp. Partiet och regeringen bör uppmuntra massorna att organisera hjälpverksamheten i form av ömsesidig hjälp.

9. Tag god vård om de lokala kadrerna. I varje befriat område finns i dag ett stort antal kadrer från andra områden, vilka utför ledande arbete på olika nivåer. Detta är fallet framför allt i de nordöstra provinserna. De ledande organen i varje område måste outtröttligt råda dessa kadrer att ta god vård om de lokala kadrerna och behandla dem med stor värme och välvilja. Kadrer utifrån ska ställa som en viktig uppgift för sig själva att fostra, utbilda och befordra lokala kadrer. Endast på det sättet kan vårt parti slå rötter i de befriade områdena. Folk utifrån, som ser ned på ortsbefolkningen, bör kritiseras för sin arbetsstil.

10. Gör alla beräkningar på långtidsgrundval. Hur än förhållandena utvecklas, måste vårt parti alltid, om vår ställning ska bli oövervinnelig, bygga sina beräkningar på långtidsgrundval. För närvarande vidhåller vårt parti å ena sidan sitt ställningstagande för självstyrelse och självförsvar i de befriade områdena, bekämpar orubbligt Kuomintangs angrepp och konsoliderar de vinster som folket i dessa områden uppnått. Å andra sidan understödjer vi den demokratiska rörelse som nu utvecklas i Kuomintangområdena (t. ex. studentstrejken i Kunming[4]) för att isolera reaktionärerna, vinna många bundsförvanter åt oss själva och utvidga den nationella demokratiska enhetsfronten under vårt partis inflytande. Dessutom ska en delegation från vårt parti snart deltaga i den Politiska rådgivande konferensen med olika politiska partier och icke partianslutna personer ur det offentliga livet, återuppta förhandlingarna med Kuomintang och arbeta för fred och demokrati i hela landet. Men vår väg kan ännu uppvisa krökar och bukter. Det ligger många svårigheter framför oss. Så är t. ex. våra nya områden och våra nya truppförband ännu icke konsoliderade och vi har finansiella problem. Vi måste ta dessa svårigheter vid hornen och övervinna dem, lägga upp allt vårt arbete på lång sikt, ägna ingående uppmärksamhet åt att ekonomisera med arbetskraft och materialresurser och vara på vår vakt emot alla slag av önsketänkande om lättvunna framgångar genom god tur.

Dessa tio punkter bör ägnas särskild uppmärksamhet i vårt arbete under 1946 och alldeles särskilt under första halvåret. Det är att hoppas att kamraterna på olika platser ska genomföra dessa riktlinjer på ett smidigt sätt och med anpassning till de lokala förhållandena. Vad beträffar arbetet inom olika andra områden, t. ex. uppbyggandet av de lokala politiska styrelserna, enhetsfrontsarbetet, arbetet med att sprida upplysning inom och utom partiet i aktuella frågor och det arbete som bör utföras i städer och samhällen i närheten av de befriade områdena, så är det alltsammans viktigt men vi ska inte ingå på det i detta sammanhang.

NOTER

[*]Dessa för partiet avsedda direktiv skrevs för Kinas kommunistiska partis Centralkommittés räkning.[TILLBAKA]

[1]Den 30 oktober 1945 gjorde ställföreträdande befälhavaren för Kuomintangs 11. krigszon, Kao Shu-shun, revolt vid inbördeskrigsfronten i Hantan i södra delen av provinsen Hopei och gick över till vår sida med en kår och en kolonn. Händelsen gjorde ett starkt intryck i hela landet. För att intensifiera arbetet på att splittra och upplösa kuomintahgförbanden och väcka dem till revolt beslöt Kinas kommunistiska partis Centralkommitté att starta en propagandakampanj och uppmana Kuomintangs officerare och soldater att följa Kao Shu-shuns och hans förbands exempel, vägra att angripa de befriade områdena, sabotera inbördeskriget vid fronterna, fraternisera med Folkets Befrielsearmé, göra revolt och gå över på folkets sida. Detta blev bekant som Kao Shu-shunrörelsen.[TILLBAKA]

[2]Se "Arrendesänkning och produktionsökning — två åtgärder av vikt för de befriade områdenas försvar", i detta band.[TILLBAKA]

[3]"Stöd regeringen och omhulda folket" var en av Folkets Befrielsearmés paroller, medan "Stöd armén och ge förmånsbehandling åt familjerna till de soldater som deltog i försvarskriget" var en paroll som ställdes av partiorganisationerna, administrationen, folkrörelserna och folket i de befriade områdena. Den sistnämnda parollen ändrades senare till "Stöd armén och ge förmånsbehandling åt de revolutionära soldaternas familjer".[TILLBAKA]

[4]På kvällen den 25 november 1945 samlades över sextusen studerande från högskolor och mellanskolor i Kunming, huvudstad i provinsen Yunnan, vid Sydvästra förenade universitetet för att diskutera aktuella problem och protestera mot inbördeskriget. Kuo-mintangreaktionärerna sände ut trupper, som omringade mötet, öppnade eld mot de studerande med lätt artilleri, kulsprutor och gevär och satte ut vakt runt universitetet för att hindra lärare och elever att bege sig till sina hem. Därefter gick samtliga studerande vid Kunmings skolor och högskolor ut i strejk. Den l december sände kuomintangreaktionärerna ett stort antal soldater och hemliga agenter till Sydvästra förenade universitetet och Lärarseminariet, där de med handgranater dödade fyra människor och sårade över tio. Denna händelse blev bekant som "Förstadecembermassakern". [TILLBAKA]