|
"Gör er av med bagaget och sätt
igång maskineriet"[1]
Den 12 april 1944
För att vinna nya segrar måste vi uppmana partiets kadrer
att göra sig av med sitt bagage och sätta maskineriet igång.
"Att göra sig av med sitt bagage" betyder att befria
vårt tänkande från många hindersamma bördor.
Många saker kan bli bagage, kan bli en black om foten, om vi blint
och okritiskt klänger oss fast vid dem. Låt oss illustrera
saken. När ni begått misstag, känner ni det kanske som
om ni har dem att släpa på vad som än händer, och
det gör er nedslagna. Om ni inte begått några misstag,
kanske ni känner er felfria och så blir ni högfärdiga.
Brist på framgångar i arbetet kan ge upphov till pessimism
och depression medan framgångar kan föda stolthet och övermod.
En kamrat, som varit med i kampen endast en kort tid, kan av det skälet
undfly ansvar, medan en veteran kan bli inbilsk därför att
han varit med i kampen så länge. Kamrater ur arbetarnas och
böndernas led kan, i stolthet över sitt klassursprung, se
ned på de intellektuella, medan intellektuella, därför
att de besitter en viss mängd kunskap, kan vara böjda att
se ned på arbetare och bönder. Varje särskild yrkesskicklighet
kan kapitalisters och därmed leda till högmod och förakt
för andra. Till och med en människas ålder kan bli orsak
till högmod. De unga kan, därför att de är begåvade
och duktiga, komma att se ned på de gamla, och de gamlas rika
erfarenhet kan föranleda dem att se ned på de unga. Allt
sådant blir en black om foten eller bagage, om vederbörande
saknar kritisk medvetenhet. Ett viktigt skäl till att en del kamrater
är mycket högdragna, isolerar sig från massorna och
begår upprepade misstag, är att de släpar på dylikt
bagage. En förutsättning för att kunna upprätthålla
nära förbindelser med massorna och göra färre misstag,
är sålunda att undersöka sitt bagage, göra sig
av med det och därmed frigöra sitt tänkande. Det har
funnits flera tillfällen i partiets historia då stor själv
godhet gjorde sig gällande, och vi fick lida till följd därav.
Det första inträffade under första hälften av 1927.
Nordexpeditionens armé hade nått Wuhan och några
kamrater blev så stolta och övermodiga att de glömde
att Kuomintang just ämnade gå till angrepp mot oss. Resultatet
blev den felaktiga Chen Tu-hsiulinjen,[2]
som ledde till revolutionens nederlag. Det andra tillfället inträffade
1930. Röda armén, som utnyttjade Chiang Kai-sheks stort
upplagda krig mot Feng Yu-hsiang och Yen Hsi-shan,[3]
vann ett antal slag och återigen blev en del kamrater stolta och
övermodiga. Resultatet blev den felaktiga Li Li-sanlinjen,[4]
som förorsakade de revolutionära krafterna en del nya förluster.
Tredje tillfället kom 1931. Röda armén hade krossat
Kuomintangs tredje "inringnings- och undertrycknings”-fälttåg[5].
och blev omedelbart därefter ställd inför den japanska
invasionen. Folket i hela landet inledde den stormiga och heroiska antijapanska
rörelsen, och återigen blev en del kamrater stolta och övermodiga.
Resultatet blev ett ännu allvarligare fel i den politiska linjen,[6]
vilket kostade oss omkring 90 procent av de revolutionära styrkor,
som vi med så mycken möda byggt upp. Fjärde tillfället
inträffade 1938. Försvarskriget hade börjat och enhetsfronten
upprättats, och på nytt blev en del kamrater stolta och övermodiga.
Som följd härav begick de ett fel som i någon mån
liknade Chen Tu-hsiulinjen. Denna gång led det revolutionära
arbetet svåra skador på de orter där verkningarna av
dessa kamraters felaktiga idéer var särskilt märkbara.
Överallt i partiet bör kamraterna ta varning av dessa exempel
på stolthet och misstag. Vi har nyligen givit ut Kuo Mo-jos essä
om Li Tzu-cheng[7]
i nytryck så att kamraterna ska kunna ta varning också av
denna historia och inte upprepa felet att bli övermodiga i det
ögonblick deras arbete kröns med framgång.
"Att sätta maskineriet igång"
betyder att använda hjärnan väl. Ehuru vissa människor
inte släpar på något bagage och har förtjänsten
att stå i intim kontakt med massorna, lyckas de ingenting åstadkomma
därför att de inte vet hur de ska tänka på ett
sökande sätt eller är ovilliga att använda sina
hjärnor till att tänka mycket och hårt. Andra vägrar
att använda sina hjärnor, därför att de bär
på bagage som förlamar deras intellekt. Lenin och Stalin
rådde ofta människor att använda sina hjärnor,
och vi bör ge samma råd. Denna mekanism, hjärnan, har
den speciella funktionen att tänka. Mencius sade: "Hjärnans
uppgift är att tänka"[8]. Han definierade hjärnans
funktion riktigt. Vi bör alltid använda våra hjärnor
och noggrant övertänka allt. Ett vanligt ordstäv säger:
"Rynka pannan och du kommer på en fint". Med andra ord,
mycket tänkande ger visdom. För att göra slut på
praktiken att handla i blindo, som är mycket utbredd i vårt
parti, måste vi uppmuntra våra kamrater att tänka,
att lära metoden att analysera och odla vanan att analysera. Det
finns alltför litet av denna vana i vårt parti. Om vi gör
oss av med vårt bagage och sätter maskineriet igång,
om vi marscherar med lätta packningar och kan tänka hårt,
då är vi säkra om att segra.
NOTER
[1] Detta
är tredje avsnittet i "Våra studier och det aktuella
läget", ett tal som hölls vid en konferens för äldre
kadrer i Yenan i april 1944 för att diskutera partiets historia.
Den fullständiga texten finns i Valda verk, band III,
s. 157 o. f.
[2] Om Chen Tu-hsiu, se "Om motsättningar",
not 19, s. 119 i detta band.
[3] Detta stora krig mellan krigsherrarna,
Chiang Kai-shek å ena och Feng Yu-hsiang och Yen Hsi-shan å
andra sidan, utkämpades längs Lunghai- och Tientsin-Pukowjärnvägarna.
Det pågick i sex månader från maj till oktober 1930.
Förlusterna på ömse sidor uppgick till 300.000 man.
[4] Rörande Li Li-san-linjen, se
"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget",
not 3, s. 142 i detta band.
[5] Från
juli till september 1931 hade Chiang Kai-shek personligen posten som
överbefälhavare och förflyttade reaktionära styrkor
uppgående till 300.000 man i ett inringningsfälttåg
mot det röda basområdet i Kiangsi. Röda armen krossade
detta .inringningsfälttåg och vann en stor seger. För
ytterligare detaljer se "Strategiska problem i Kinas revolutionära
krig", Valda verk, band I, s. 226-234.
[6] Se
"Kommunisten presenteras", not 3, s. 161 i detta
band.
[7] Kuo Mo-jo skrev 1944 essän "Trehundraårsminnet
av 1644 års resning" för att påminna om den segerrika
bonderevolt som under Mingdynastins sista år leddes av Li Tzu-shen.
Han förklarade att resningens nederlag år 1645 berodde på
att vissa av dess ledare, sedan bondestyrkorna intagit Peking, korrumperades
av ett luxuöst liv och att fraktionsstrider uppstod dem emellan.
Denna essä trycktes först i Nya Kinas Dagblad i Chungking
och senare som broschyr i Yenan och annorstädes i de befriade områdena.
[8] Mencius,
11:e boken, "Kao Tzu", del 1.
|
