Proletärer i alla länder, förena er!

1. MAJ 2006:

LEVE DET INTERNATIONELLA PROLETARIATETS DAG!
LEVE DEN PROLETÄRA VÄRLDSREVOLUTIONEN!
HÄRDA DEN INTERNATIONELLA KOMMUNISTISKA RÖRELSEN MED FOLKKRIG!

”Vi anser att uppbyggnaden av klassens Parti är av utomordentlig vikt och historisk nödvändighet, ett Kommunistiskt Parti för att inleda folkkriget, ett den proletära klassens Parti med en marxist-leninist-maoistisk, huvudsakligen maoistisk partienhetsbas, för detta är proletariatets ideologis högsta utveckling. Ett Kommunistiskt Parti gjort för att inleda, att utveckla folkkrig till Kommunismen.”

Brev till Indiens Kommunistiska Parti (ML) (Naxalbari) Centralkommittén, Perus Kommunistiska Parti, juli 2004

Idag, den 1 maj, firar det internationella proletariatet sin dag i alla delar av världen, och Folkrörelsen Peru, alstrad organisation av Perus Kommunistiska Parti, hälsar vår klass på denna dag med den anda av orubblig optimism som hör kommunisterna till. Med tillämpningen av vår universella ideologi, marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen, bekräftas idag mer än någonsin den stora marxistiska sanningen – att framtiden är strålande, men vägen är slingrande, som Ordförande Mao påpekar. Vi är i den nya stora vågen av den proletära världsrevolutionen, som sker inom den strategiska offensiven av densamma – bekräftar inte alla händelser över jorden detta faktum? För att styra på denna slingrande väg måste vi se alla dessa händelser i ljuset av marxismen-leninismen-maoismen och Ordförande Gonzalos bidrag. Vilken situation ställs idag proletariatet och världens folk inför, och vilka motsättningar uttrycks? Det finns tre grundläggande motsättningar i världen idag: 1) motsättningen mellan de förtryckta nationerna i tredje världen och imperialismen, vilket är huvudmotsättningen, 2) motsättningen mellan proletariatet och bourgeoisien, och 3) motsättningen mellan de imperialistiska supermakterna och makterna. Som maoister vet vi att den första är den huvudsakliga, och att den kommer vara det tills den löses – vilket vi endast kan göra med folkkrig, med vilket vi genomför ny-demokratiska, socialistiska och kulturella revolutioner och sopar bort imperialismen från jordens yta. Huvudfienden idag är yankee-imperialismen, den enda hegemoniska supermakten, men alla de övriga makterna tvistar och sammansvärjer i blodbaden på och i utsugningen av folken. Den andra motsättningen skärps också i hela världen, vilket de imperialistiska ländernas proletariats hjältemodiga kamper visar. Den tredje motsättningen fortsätter att uttrycka sig, och supermakterna och makterna, i tvist och sammansvärjning, förbereder ett nytt imperialistiskt världskrig.

För att vara kapabla att leda klassen och världens folk till seger måste kommunisterna ta till sig dessa oförnekbara fakta; de tre motsättningarna och faktumet att imperialismen är rutten och döende. Därför, genom att tillämpa denna proletariatets världsåskådning, återbekräftar vi oss i vad vårt Parti har etablerat: de förtryckta nationerna är nyckeln, världsrevolutionens bas. Som vårt Parti säger: ”vi, de förtryckta nationerna har den numerära styrkan, vad som fattas är Kommunistiska Partier som utvecklar folkkrig […] det strategiskt koordinerade folkkriget av de kommunistiska partierna i de förtryckta nationerna kommer att ena världens folk runt ett centrum, och bara genom detta kan man härda en verklig internationell kommunistisk rörelse, för det kommer att vara de som vill ha kommunismen, de som utvecklar folkkrig” (Brev till Indiens Kommunistiska Parti (ML) (Naxalbari), Centralkommittén, Perus Kommunistiska Parti, juli 2004)

De Kommunistiska Partierna i förtryckta länderna har ansvaret att genomföra den nationella befrielsen – och det enda sättet att göra det är genom folkkrig, byggande den nya makten och förstörande den gamla staten fullständigt, genom att genomföra den demokratiska revolutionen av ny typ, i vilket man krossar imperialismen. Därför, fördömer, förkastar, krossar och sopar vi också bort den nya revisionism som vill ha ”folkkrig utan ny makt”. Vi förkastar och fördömer varje försök att förvirra folket med opportunistisk frontism, som går emot proletariatets diktatur och befrämjar borgerlig demokrati istället för den ny-demokratiska revolutionen. Likaså förkastar och fördömer vi varje försök att hålla en dörr öppen för imperialismen och säga att ”yankee-imperialismen är alla folks enda gemensamma fiende”. Vi upprepar: yankee-imperialismen är dagens huvudfiende, men alla de imperialistiska makterna är fiender till folket.

Angående proletariatets kamper i de imperialistiska länderna – där kamperna i Frankrike är ett närliggande och framstående exempel – så vi uttrycker våra revolutionära hälsningar till dessa hjältar av vår klass, som visar sin klassanda, sin förmåga att organisera och tillämpa det revolutionära våldet. Vad dessa händelser framförallt visar, är den revolutionära situationen i ojämn utveckling i själva det imperialistiska monstrets inälvor. Det visar nödvändigheten av Kommunistiska Partier av ny typ för att leda massorna: marxist-leninist-maoistiska militariserade Kommunistiska Partier som inleder folkkrig, som bygger ny makt och förstör den gamla makten, som etablerar proletariatets diktatur och genomför de socialistiska och kulturella revolutionerna till kommunismen – den nya maktens nödvändighet framträder än mer med det maktvakuum som dessa resningar genererar. De aktuella kamperna visar ännu en gång att det är ledning som klassen och folket behöver. Emellertid, vi förkastar varje försök att föra kampen på internationell nivå på avvägar genom att säga att den andra motsättningen är den huvudsakliga, eller att den revolutionära situationen i allmänhet i dessa länder är på samma nivå av utveckling som i de förtryckta länderna. Det innebär att falla i kortsiktig opportunism, som kommer leda till misslyckande. Således, vi kan inte ”knäböja inför spontaniteten” – utan istället att göra så att dessa spontana kamper tjänar till återbildandet av de Kommunistiska Partierna.

Den interimperialistiska motsättningen uttrycks i hela världen, och det som Ordförande Gonzalo har etablerat bekräftas varje dag; att de imperialistiska makterna förbereder det tredje imperialistiska världskriget för dela upp bytet. Det finns inget ”imperialistiskt globaliseringsstadium”, det finns inte ”ultra-imperialism” och det finns inte en ”ny situation” som förändrar de grundläggande motsättningarna. Tvärtom, de blodsugande imperialistiska supermakterna och makterna fortsätter att genomföra sin utsugning och sina blodbad på världens folk i tvist och sammansvärjning. Yankee-imperialismen är den enda hegemoniska supermakten, men de andra drömmer också om världsdominans och de hoppas att vid tillfälle utmana yankees hegemoni. Inför den imperialistiska aggressionen har kommunisterna den brådskande uppgiften att härda en verklig Internationell Kommunistisk Rörelse – som ”inte kan skapas som en konsekvens av konferenser, forum, som inte är en mischmasch av organisationer, utan är det som tillämpar folkkriget, specificerat på varje land”, som vårt Parti framlägger.

I vårt land fortsätter vårt parti att leda det segerrika folkkriget genom att fullfölja planerna som vår anförare Ordförande Gonzalo etablerat, genom att tillämpa hans allsmäktiga gonzalos tänkande. Under Centralkommitténs fasta befäl fortsätter Partiet att slå tillbaka fiendens kampanjer och upprätthåller och utvecklar den nya makten. I den närliggande kampanjen och i den segerrika valbojkotten har Folkets befrielsearmé genomfört en förkrossande mängd aktioner, som har skakat om den gamla staten, och på så sätt fortsätter folkkriget att skärpa den gamla statens kris. Inför detta försöker fienden desperat och fåfängt en utväg, och fortsätter samma gamla lögnhistorier, om att ”Partiet är splittrat”, att ”det finns inget folkkrig” – men verkligheten är oförnekbar och de kan inte lura folket. Således fortsätter den gamla ruttna lögnhistorien om ”fredsbreven”, idag som en del av farsen med den ”nya rättegången” mot Ordförande Gonzalo, som de genomför med stöd av de eländiga råttorna i den högeropportunistiska linjen. Men, återigen, folkkriget under Ordförande Gonzalos Anförarskap och lett av Centralkommittén har fått alla deras missfoster att explodera i deras ansikten.

Så, vi har kommit därhän att händelser på världsnivå bekräftar maoismens universella giltighet. De som förnekar detta och talar om ”nya omständigheter”, om ”fiendens relativa styrka”, om ”folkkrig utan ny makt” etc., är de samma som förnekar vår klass’ stora lärdomar, de storslagna erfarenheterna av folkkrig, av socialistisk uppbyggnad, av proletariatets titaner, Marx, Lenin och Ordförande Mao Tsetung, och som vill byta ut dem mot rutten borgerlig ideologi. Denna typ av personer kommer och går, medan de som ska leda klassen och folket till seger är de som med fasthet upphöjer och tillämpar proletariatets ideologi; marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen, och de genomför folkkrig till vårt slutmål, den evigt lysande Kommunismen – i vilken det varken existerar klasser, utsugning eller krig.

LEVE DET INTERNATIONELLA PROLETARIATETS DAG!

LEVE MARXISMEN-LENINISMEN-MAOISMEN, HUVUDSAKLIGEN MAOISMEN!

LEVE ORDFÖRANDE GONZALO OCH HANS ALLSMÄKTIGA TÄNKANDE!

LEVE DET ÄRORIKA PERUS KOMMUNISTISKA PARTI!

FOLKKRIG TILL KOMMUNISMEN!