“Vi befinner oss här som folkets söner och vi kämpar i dessa skyttegravar, detta är också en kamp och vi kämpar här, för att vi är kommunister, för att vi försvarar folkets intressen, Partiets och folkkrigets principer! Det är detta, som vi håller på att göra, det är det som vi kommer att göra, och det som vi kommer att fortsätta med att göra.
Vi befinner oss här under dessa omständigheter. Somliga tror att det är ett nederlag; de drömmer! Vi säger till dem dröm vidare. Detta är helt enkelt en krök, ingenting mer. En krök på vägen! Vägen är lång och vi skall färdas den. Vi kommer att göra det, och vi kommer att segra! Ni kommer att se det, ni kommer att se det.”

Ordförande Gonzalo (Lima, 24 september 1992)

Det har passerat 10 år sedan Ordförande Gonzalo gjorde sitt mästerliga tal; som strålar segerrikt och kraftfullt inför världen som ett vapen i striden; erövrande en stor politisk, moralisk och militär seger för Partiet och revolutionen, krossande den fascistiska, folkmördande och landsutförsäljande Fujimoriregimens och deras herre yankee-imperialismens planer. Idag ser vi hur utvecklingen i världen har skett under dessa tio år som gått, till punkt och pricka så som Ordförande Gonzalo slog fast med stort revolutionärt vetenskapligt förutseende; samtidigt kan vi konstatera hur Perus Kommunistiska Parti, med kommunisters fasthet och beslutsamhet, på ett magnifikt och hårtslående sätt, fullgör konkret alla och var och ett av de direktiv som getts oss av vårt Anförarskap, och på så sätt närmar oss upprättandet av Folkrepubliken Peru.

Folkkriget flammar segerrikt och kraftfullt, tillintetgörande den gamla Staten och krossande den större interventionen av yankeeimperialismen!

Den större interventionen från yankee- imperialismen, användande förevändningen om “kriget mot drogerna” eller lögnkampanjen om “knark-terrorismen”, är ett hårtslående politiskt bevis på vårt oövervinneliga folkkrigs segerrika och kraftfulla utveckling.

Toledos regering är den mest pro-imperialistiska fram tills idag, direkt tillsatt av yankee-imperialismen, den fortsätter med privatiseringarna och koncessionerna, med att sälja ut till lågpris det lilla som finns kvar av de statliga företagen, det lilla som inte den fascistiska, folkmördande och landsutförsäljande Fujimoriregeringen lyckades sälja ut; till det imperialistiska kapitalet och det av storbourgeoisien erbjuder de jordbruksområden, obrukad mark, skog och vatten; allt för att erhålla direkta utländska investeringar, och för att kunna betala av den växande räntan på utlandsskulden och avsändningen av det imperialistiska kapitalets vinst. Genom att tillämpa buden från den nordamerikanska yankee- imperialismen, genom IMF, ökar de momsen direkt på massornas konsumtion, de tillsätter skatt på pensionärernas ränta, de håller höga elektricitets- och telefonskatter etc… och ökar andra, som vägavgifter, och släpper lös den mest omfattande förföljelse, genom en armé av tvångs- skatteindrivare (17,500 nya utredare ända tills december 2002), mot de oberoende yrkesmännen från små- och mellanbourgeoisien. Denna samma regering, vars högsta tjänstemän tjänar mer än 15 tusen dollar i månaden, har beslutat att inte höja lönerna för arbetarna, på grund av det statliga underskottet. Denna regering har beslutat att folket i byarna inom landet skall betala 3,500 miljoner dollar mer i form av skatter, via förgörandet av de befriade skatteförmånerna, vilka de regionala och kommunala valen kommer att tjäna till. Allt detta för att fortsätta, i blod och eld, tillämpa planen för “nyliberalismen” till tjänst för yankee- imperialismen och storbourgeoisien, en misslyckad plan, idag är situationen mycket värre, det är fjärde året i följd med recession och av deras så kallade återupplivning ser vi inget, utan tvärtom så ökar arbetslösheten, användningen av företagens etablerade kapacitet minskar mer och deras värde minskar från dag till dag, liksom underskottet i handelsbalansen för betalningsbalansen och den statliga balansen. Det är det gamla peruanska samhället, ekonomiska process, det är byråkratkapitalismens marsch mot dess slutgiltiga undergång. Klasskampen skärps, och folkkriget utvecklar sig huvudsakligen sammanflytande med det dånande vattnet från folkets kamp. Varken denna regim eller någon annan, kan eller kommer att kunna uppfylla den första reaktionära uppgiften att blåsa nytt liv i byråkratkapitalismen.

Idag har Toledos regering, detta imperialismens missfoster, med stöd av alla reaktionens partier och revisionismen, kränkt alla sina vallöften och sin egen författning, de fortsätter i otid att genomföra, “Författningens reformering” av den fascistiska, folkmördande och landsutförsäljande diktaturen, som en del av deras statliga restrukturering, för att anpassa det ännu mer, till att bekämpa folkkriget och ge “konstitutionell” karaktär till yankee- imperialismens och storbourgeoisiens ekonomiska plan, som de själva säger: “för att inkorporera dessa tio år av framsteg i Konstitutionen”; det vill säga för att ge dem “konstitutionell” rätt, och legal giltighet för alla handlingar från Fujimoris regering, Montesino och Hermoza Ríos, fortsatt av den av Panigua och den nuvarande. För att kunna hålla kvar alla de tusentals politiska fångar och krigsfångar, fångar med mer än ett decennium utan giltig dom. För att behålla den absoluta isolationen av Ordförande Gonzalo och Kamrat Feliciano. För att kunna upprätthålla sina fascistiska lagar och välsigna upphovsmännen utan namn till folkmorden mot vårt folk, som begångna av deras politiska, militära och polisiära myndigheter. För att Montesinos ska kunna fortsätta arbeta “för säkerheten” utanför sitt aktuella kontor i installationer på flottbasen Callao, som Toledo själv har deklarerat i Washington. Det parlament, som för andra året i följd är under ordförandeskapet av den fullfjädrade fascisten Ferrero Costa, som för några dagar sedan har gett tillstånd för det amerikanska krigsfartyget US Portland att inträda nationellt territorium, med 600 marinkårssoldater ombord, för att genomföra krigsmanövrering med fartyg och styrkor från de Väpnade Styrkorna på den centrala kusten (100 kilometer nordost om Lima) och i floden Amazonas, nära flottbasen Nanay och staden Iquitos, under täckmanteln av UNITAS operationer, som är gemensamma trupprörelser i förberedelserna inom yankees planer på intervention i den andinska regionen. För som en massiv introduktion av yankees beväpning och militär utrustning, för sin “Lågintensitetskrig” mot vårt folkkrig; i november så kommer “antidrogflygningar” att återupptas. Som en del av en större plan som inkluderar “nordamerikansk samverkan” mer omfattande än flygförbudet, en del av denna plan är lekandet av ord. Om skillnaden mellan “trupper” och “trupp”, som innefattar lagen som antogs av just detta Parlament för att ge “konstitutionell” formalitet till större intervention av yankeeimperialismen, för att täcka över denna större intervention under brevhuvud av “hjälp och socialt bistånd” med ett slut som inte ens den gamla statens Parlament är informerat om. Så kör de över, ännu mer, deras redan nedtrampade Konstitution. För att denna gamla och ruttna stat skall kunna bekämpa folkkriget är denna “hjälp” avsedd till, som deras anslag “kredit för US$200 miljoner, som skulle godkännas av (BID) interamerikanska banken för utveckling”, och “…med en serie av operationer som ska kunna förverkligas under de kommande månaderna, nästan alla relaterade till lån för olika genomgripande projekt” som noggrant angavs av källor från Washington. Från annat håll, sades det att “tecknandet av krediten från onsdagen med BID för US$150 miljoner och den som ska undertecknas idag med världsbanken för US$50 miljoner borgar för skattdisciplinen som tillämpas i landet”. Deras kommunala och regionala val är ett nederlag redan från plundringen; den visar ruttenheten i deras styggelse till partier och saluförandet av befattningar, deras hövdingars aptit. Inför massornas förkastande och bojkotten som partiet tillämpar, så förutses det största misslyckandet hittills, av reaktionens och imperialismens egna analytiker, många representanter från själva regeringen fruktar det värsta. Idag har Ordföranden av Nationella Nämnden för Val tillkännagett att i enlighet med ONPE så slår sig 2 till 3 vallokaler ihop för att minska antalet vallokaler från 94 000 till 50 000; så, inför trycket av folkkriget ser de sig tvungna att koncentrera sina valcentraler till områden där de kan skydda dem bättre från aktionerna av FBA. Situationen för deras massmördande landsutförsäljande Väpnade Styrkor kan inte vara värre. De tar till flykten vid konfrontationer med FBA, massorna förkastar dem; trots all “yankeehjälp” säger de att de kan ej bekämpa oss med allt, “för det inte är tillräckligt med pengar” (se Loret de Mola, Försvarsministern, och Gino Costa, inrikesministern i de flesta tidningar av nuvarande månad). Detta visar deras totala fiaskon i sin uppgift att restrukturera den gamla Staten, en annan historisk och politisk omöjlighet. Med mer intervention och “hjälp” av yankee så sopas den gamla Staten bort bit för bit av det oövervinnliga folkkriget. Så, och det som är det huvudsakliga, fienden, idag med Toledos regering, yankeen med indianmössan, liksom sina företrädare, skördar bara nederlag i uppfyllandet av hans huvudsakliga reaktionära uppgift att förgöra folkkriget. Idag ropar Toledo från Washington för återvändandet av Fujimori 2006 för att han skall fortsätta sin “framgångsrika uppgift mot terrorismen”. Men inget eller ingen kommer att kunna besegra det oövervinnliga folkkriget, därför att detta avancerar och bekämpar alla imperialismens, reaktionens och revisionismens planer.

Partiets planer tillämpas mästerligt!

Ordförande Gonzalos tal är en mästerlig sammanfattning av Partiets Centralkommittés ärorika, historiska och av vidsträckt betydelse III Plenarsammanträde; han slår fast att “Vi måste fullgöra de uppgifter, som fastställdes under Centralkommitténs tredje plenarsammanträde. Ett ärorikt sammanträde! Ni måste veta att dessa gemensamma beslut redan har börjat att genomföras, och det ska fortsätta så; vi kommer att fortsätta tillämpa den Fjärde Strategiska Planen för att Utveckla Folkkriget, vi fortsätter med att utveckla den sjätte Militära planen för att erövra makten och så skall vi fortsätta. Detta är en plikt! Det här är vad vi skall göra, på grund av det vi är och de skyldigheter vi har gentemot proletariatet och folket.” Och Perus Kommunistiska Parti, vägledda i ljus av marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande, huvudsakligen gonzalos tänkande, håller sig med fasthet vid Ordförande Gonzalos Anförarskap och under ledning av Centralkommittén fortsätter med den mästerliga tillämpningen av de etablerade uppgifterna, framåtskridande i uppbyggandet av Partiet, Folkets Befrielsearmé och den nya Makten; konkretiserande i kvalitativa och kvantitativa ökningen av antalet kommunister, kombattanter och massor; på väg ur inflexionen och övervinnande kröken. Försvarande och utbredande av Stödbaserna, genom att återvinna de förlorade och öppnande nya. Röda fanor med hammaren och skäran har hissats i hela den Huvudsakliga Regionalkommitténs område, liksom i många andra platser i landet, kallande massorna till att utveckla folkkriget mer, som den bästa proletära och folkliga hyllningen till 10:e årsdagen av Talet.

Den Huvudsakliga Regionalkommittén fullgör sin roll, dess sätt att agera stakar ut vägen för alla de andra av Partiets Kommittéer. Den nya Makten upprätthålls av gevärsmynningarna från Folkets Befrielsearmé, själva reaktionen genom sina informationsmedier, trots att de uppenbart förringar, meddelar det faktum om existensen av Stödbaser och gerillazoner i Piura, Cajamarca, San Martín, Huánaco (Alto Hullaga), Alto Amazonas, dalen kring floden Apurímac-Ene (Junin och Ayacucho) och provinsen i Lima, Cajatambo. Toledos regim, fortsätter att hävdats av den fascistiska Fujimoriregimen, den fortsätter att tillämpa, som del av lågintensitetskriget, politiken att tysta ner all information om folkkrigets ohejdbara frammarsch, men folkkrigets kraftfulla eldar kan inte kvävas, och deras egna reaktionära tidningar säger: “I Llaymucha så tror man att SL låg bakom attacken av en enkel anledning: deras politiska och militära närvaro är konstant och oroväckande sedan flera månader tillbaka”, att Partiet “har planerat väpnade och politiska räder i Cabana -presidentens födelseplats- och i andra zoner i Ancash”, senare bekräftat av själva Rospigliosi som informerades i samma tidning, erkännande att inflexionen är på gränsen att övervinnas: “Abimael Gusmán Reinosos fall 1992 gjorde att medlemmarna av SL i Regionalkommitté Nord (CRN) genomgick en etapp av dvala. För närvarande har denna ’vapenvila’ försvunnit och det har förvandlat Ancash till den huvudsakliga röda zonen i landet. Detta är precis vad vissa sektorer bundna till den Verkställande Makten önskar dölja. SL finns närvarande i de sociala organisationerna, på universiteten, fackföreningarna och bland bönderna som odlar cocablad i landsbygdszonerna”.

FBA:s aktioner, allomfattande ledda av Partiet, har ökat markant under tillämpningen av den nuvarande planen “Ena folket mot den fascistiska, folkmördande och landsutförsäljande diktaturen utvecklande mer folkkrig”, sedan februari 1998. Framför allt under denna regering finns en ökning av aktioner i den Huvudsakliga Regionalkommittén, den Grundläggande och den Regionala Metropolitankommittén; på längden och bredden av vårt land, på landsbygden och i städerna som exempelvis i Cangallo-Fajardo, Puno, Tacna, Piuro, Chiclayo, Tarapoto, Arequipa, Lima, i kåkstäderna med ung befolkning, universiteten, i de statliga institutionerna, fabriker, marknader, etc.

Partiet, som tar på sig uppgiften som vårt Anförarskap krävde i Talet, för att härda en “Folkets Befrielsefront, det åligger oss att bilda och utveckla den genom att utgå från Folkets Gerillaarmé, Folkets Befrielsearmé”, han konkretiserade genom att mästerligt tillämpa de etablerade planerna och utrustade revolutionen med vår FBA.

Det är så som Ordförande Gonzalo sa klart och tydligt: “…den demokratiska vägen i dagsläget har utvecklats till en befrielseväg, som folkbefrielsens väg”. Han utgår, som vi vet, i övergången mellan centrum och upproret. På hur den demokratiska revolutionen fulländas, intagande städerna genom vägen att omringa städerna från landsbygden.

Det är bekräftelsen av det som vårt Anförarskap framlagt, att “Det är en strategisk jämvikt! som konkretiseras under grundläggande läge; Vad har 12 års kamp tjänat till? Till att klart visa för världen och huvudsakligen det peruanska folket, att den peruanska staten, den gamla peruanska staten är en papperstiger, att den är rutten in i märgen. Detta har bevisats!”

Efter gripandet av Ordförande Gonzalo, åtog sig Centralkommittén, med fasthet, skarpsynthet och beslutsamhet att fortsätta tillämpningen av de etablerade planerna, sammanfattande den historiska situationen och uppgiften, såhär: “två vägar ställs emot varandra i vårt fosterland, en dyster, den byråkratiska som sjunker djupare i sin kris i historien och som tillintetgörs fullständigt i mitten av massmord och som försvarar sig som en dödligt sårad best; och den andra, den demokratiska vägen, vägen av ljus och hopp som utvecklas som folkets befrielseväg. Tretton år av marxistleninist-maoistiskt, gonzalos tänkande folkkrig som sedan -91 har gått in i den strategiska jämvikten som visar tydligt för världen och huvudsakligen det peruanska folket den peruanska statens väsen av papperstiger och att folket allt mer åtar sig uppgiften att förbereda den strategiska offensiven genom att bygga upp Maktens erövring i hela landet.” Idag tio år efter är utvärderingen: ”mästerligt tillämpande av planerna”.

Maoismen hävdar sig med folkkrig i världen!

Ordförande Gonzalo fastställde i det mästerliga talet, vilket som är den internationella situationen, påpekade klart dess utveckling och uppgiften som åligger oss:”..den “’nya fredsetappen’ Vad blev det av denna? Vad hände i Jugoslavien? Vad hände på andra platser? De sa att allt fick politisk karaktär, det är lögn. Verkligheten idag är en annan. Samma motståndare som från det första och andra världskriget håller på att förbereda ett tredje. Detta bör vi veta, och vi som är söner av ett förtryckt land är en del av bytet. Vi kan inte tillåta detta! Slut med det imperialistiska förtrycket! Vi måste göra slut på dem! Vi är från tredje världen och den tredje världen är bas för den proletära världsrevolutionen, under ett villkor, att de kommunistiska partierna skall leda och hissa den. Detta måste vi göra!”. Detta är, som han själv sa i samma Tal: “Vad är det vi behöver? Vi behöver att maoismen förkroppsligas, detta håller den på att göra, och att maoismen frambringar Kommunistiska Partier, för att leda och styra den nya vågen av den proletära världsrevolutionen…”

Det som händer under det årtionde vi idag avslutar och de närliggande framtidsutsikterna, visar oss precis detta, hur grundläggande motsättningarna anhopar sig och tillspetsas. Imperialisternas maskopi och tvist sinsemellan visas i sitt så kallade krig mot terrorismen, i deras aggression mot Afghanistan, Irak, Palestina, etc., det är en del av den allmänna kontrarevolutionära offensiven, med vilken de försöker förhindra revolutionen som huvudsaklig historisk och politisk tendens; en offensiv med yankee-imperialismen i spetsen i sin ställning som enda hegemon och stor gendarm, en rutten koloss på lerfötter.

Och, på vår sida håller maoismen på att förkroppsligas och Kommunistiska Partier leder folkkrig i Nepal, Turkiet, och väpnade kamper pågår i Indien och andra länder.

Perus Kommunistiska Parti åtar sig allt mer sin roll, mästerligt ledande revolutionen i Peru, återverkande på så sätt i den internationella kampen och på så sätt tjänande den Proletära Världsrevolutionen, därför blir den ideologiska och politiska kampen i den Internationella Kommunistiska Rörelsens barm starkare för varje dag. Yankee-imperialismen med revisionismens stöd, försöker i sin hegemonistiska plan splittra den Internationella Kommunistiska Rörelsen. För revisionismen är imperialismens spjutspets. Imperialismen och revisionismen skakar hand för att beskylla Ordförande Gonzalo föra att vara kapitulatör, att vara förrädare; för att säga att Partiet har tre centrum, att den bara är i Hullaga, Ene och Apurímac. Imperialismen siktar mot ett nytt, tredje, världskrig för att omfördela världen mellan sig och kväsa all revolution i sin linda, för att revolutionen kommer att göra motstånd med folkkrig. På grund av att vi är de vi är, har vi skyldigheten att slita ner dessa svarta planer, och vi är säkra på att med politiken som befäl kommer vi att segra.

Fortsätt den orubbliga kampen mot den revisionistiska och kapitulationistiska högeropportunistiska linjen!

Vi måste fortsätta det orubbliga bortsopandet av den revisionistiska och kapitulationistiska högeropportunistiska linjen (HOL), alltid hållande i åtanke att misstag och orättvisor har en lösning, de kan rättas, men förräderi har ingen ursäkt. Som Partiet slår fast: “Förräderiet bestraffas med döden. De drömmer om de tror att där de befinner sig kommer de att vara glada, medvetna om det brottet de begått, ibland dröjer den revolutionära rättvisan, men den kommer, och förrädarna kommer en dag att få avlägga räkenskap för sina brott. För övrigt ska ni väl veta, Inget rättfärdigar förräderiet!”.

De eländiga råttorna från HOL visar sig som Ordförande Gonzalos advokater, medan de tjänar imperialismens och reaktionens kriminella planer, vanhedrande och presenterande honom som en förrädare, som en simpel kapitulatör. Dessa fördömda råttor från HOL gör allt med hjälp av sina herrar för att sabotera det legala försvaret av Ordförande Gonzalo och Kamrat Feliciano, påpassande omständigheterna av den totala isoleringen som de befinner sig i från och med den stunden de greps; “yankeen med indianmössans” regering har dikterat nya “legala” normer för att ännu mer slå fast den totala isolering som de befinner sig i, spridande en rad smutsiga lögner om hans fängelsesituation, och han har gjort så att den Konstitutionella Tribunalen, som de kontrollerar fullständigt, har gett ut en resolution som försöker “fastslå” alla skändliga gärningar begångna mot Ordförande Gonzalos och Kamrat Felicianos liv, hälsa och rättigheter. Vi kallar det internationella proletariatet och världens folk, de Kommunistiska Partierna och Revolutionära organisationerna och i synnerhet den Revolutionära Internationalistiska Rörelsen att fira den 10:e årsdagen av Ordförande Gonzalos Tal med aktioner som skakar om denna gamla och ruttna imperialistiska ordningen.