Lita till parti- och förbundsmedlemmar och fattigbönder och lägre mellanbönder vid den kooperativa omvandlingen av jordbruket[*]

7 september 1955

Parollen "Lita till de fattiga bönderna (de nya mellanbönderna som tidigare var fattigbönder medräknade) och skapa en fast enhet med mellanbönderna" är fortfarande i huvudsak riktig. Emellertid (1) har välbärgade mellanbönder (d.v.s. de övre mellanbönderna) framgått ur de nya mellanbönderna och är, med undantag för en del som har högre medvetenhet, för närvarande ovilliga att ansluta sig till kooperativen; (2) de lägre mellanbönderna bland de gamla mellanbönderna är allmänt intresserade av att gå med i kooperativen, därför att deras ekonomiska läge är mer eller mindre likt de lägre mellanböndernas bland de nya mellanbönderna, eftersom dessa inte var välbärgade från början och en del av dem fick utstå orättmätigt intrång i sina intressen under jordbruksreformen. Av dessa två skäl är det, på alla orter, där kooperationen ännu inte nått flodtid och de välbärgade mellanbönderna brister i politisk medvetenhet, lämpligt att i kooperativen först dra in följande tre sektioner av folk (i omgångar i enlighet med deras politiska medvetenhetsnivå och börjande med de som har högre medvetenhet): (1) fattigbönderna; (2) de lägre mellanbönderna bland de nya mellanbönderna [**]; och (3) de lägre mellanbönderna bland de gamla mellanbönderna. Alla dessa välbärgade mellanbönder, d.v.s. de övre mellanbönderna bland såväl de nya som de gamla mellanbönderna, vilka ännu är ovilliga att ansluta sig till kooperativen, bör inte dras in mot sin vilja. För närvarande förekommer på många orter fall där välbärgade mellanbönder tvingas in i kooperativen med sikte på att dessa ska komma över deras dragdjur och jordbruksredskap (till ett för lågt pris och med en alltför långt utdragen betalningstid). Detta är faktiskt ett intrång i deras intressen och en kränkning av principen att "skapa en fast enhet med mellanbönderna". Och vi får aldrig handla i strid mot denna marxistiska princip. På alla orter, där kooperativen är nybildade eller ännu inte har en dominerande ställning skulle det vara mycket ofördelaktigt om dessa välbärgade mellanbönder med djupt rotade borgerliga idéer drogs in eller om de genom sina egna ansträngningar slingrade sig in för att gripa ledningen (i stället för att ansluta sig av äkta politisk övertygelse) eller för att bilda sådana kooperativ av dålig kvalitet som de man funnit i Shuangchengs härad i provinsen Heilungkiang. Detta skulle vara till stor nackdel för fattigböndernas och mellanböndernas ledning, som det är en bjudande nödvändighet att upprätta i alla kooperativ. (Undantag bör naturligtvis göras för ett fåtal välbärgade mellanbönder, som är ärliga och kompetenta och har en högre politisk medvetenhet.) En del säger att parollen "Lita till fattigbönderna och skapa en fast enhet med mellanbönderna" tycks ha förkastats i vår nuvarande formulering. Detta är inte sant. Vi har inte förkastat parollen, snarare har vi förtydligat den i ljuset av betingelserna, det vill säga, vi räknar de lägre mellanbönderna bland de gamla mellanbönderna som en sektion av de människor vi ska lita till, men inte de nya mellanbönder som har stigit till att bli välbärgade mellanbönder. Denna skillnad görs med utgångspunkt från deras ekonomiska läge och frågan om de intar en aktiv inställning till den kooperativa rörelsen. Med andra ord, vi tar fattigbönderna och de två sektioner av de lägre mellanbönderna, som motsvarar de gamla fattigbönderna, såsom människor att lita till, och de två grupper av de övre mellanbönderna som motsvarar de gamla mellanbönderna, så som folk med vilka vi ska skapa en fast enhet. Och ett sätt att enas med dem är för närvarande att avstå från att tvinga dem att ansluta sig till kooperativen och från att inkräkta på deras intressen.

Ytterligare några punkter måste klargöras rörande frågan vem vi ska lita till i landsbygdsområdena. Först och främst bör vi lita till parti- och förbundsmedlemmar. Det är fel av våra partikommittéer från distriktsnivån och uppåt eller av kadrer, som sänds att leda arbete i landsbygdsområdena, att inte i första hand lita till parti- och förbundsledarna där utan klumpa dem samman med folk som inte tillhör vare sig partiet eller förbundet. För det andra, vi bör lita till de mer aktiva elementen bland de partilösa, vilka bör svara mot omkring 5 procent av landsbygdsbefolkningen (det bör t.ex. finnas omkring 125 sådana aktivister i en socken med cirka 2.500 invånare). Vi bör göra vårt bästa för att utbilda en grupp av sådana aktivister. Och inte heller dem ska vi klumpa ihop med massorna. För det tredje, bör vi sedan lita till massorna, till fattigbönderna och de två sektionerna av de lägre mellanbönderna. Försummar vi att skaffa oss klarhet om vilka vi ska lita till och hur vi ska lita till dem, leder det till misstag i den kooperativa rörelsen.

NOTER

[*]Inre partidirektiv skrivet för Kinas kommunistiska partis Centralkommittés räkning.[TILLBAKA]

[**]I den reviderade versionen av kamrat Mao Tsetungs rapport har mellanbönderna uppdelats endast i två sektioner, övre och lägre mellanbönder, och det mellanliggande skiktet av mellanbönder omnämns inte för att undvika en klassificering som blir för fin för att man ska kunna dra skiljelinjer. De lägre mellanbönderna definieras nu så att de faktiskt omfattar dem som ursprungligen definierats såsom lägre- och mellanliggande mellanbönder bland de nya mellanbönder.[TILLBAKA]