Avslutningstal

31 mars 1955

Kamrater!
Alla delegater som begärt ordet har nu talat. Nu ska jag säga några ord i följande frågor: värderingen av denna konferens, femårsplanen, fallet Kao Kang och Jao Shu-shih, det nuvarande läget och den Åttonde kongressen.

l. Värderingen av denna konferens

De flesta kamrater är överens om att denna konferens har varit mycket lyckad och att den har varit ytterligare ett korrigeringsmöte efter korrigeringen under Yenan-tiden. Demokratin har främjats och kritik och självkritik genomförts, vilket har satt oss i stånd att känna varandra bättre, i högre grad tänka längs samma linjer och uppnå gemensam förståelse. Det fanns gemensam förståelse bland oss, men i några frågor hade vi skilda meningar, och denna konferens har gjort det möjligt för oss att göra vår förståelse enhetlig. Vårt parti kommer att vara bättre enat på denna grundval, det vill säga på grundval av vår gemensamma förståelse av ideologin, politiken och olika politiska riktlinjer. Om det, som kamrat Chou En-lai sade var vårt partis sjunde Landskongress och den hela partiet omfattande ideologiska och politiska korrigeringen under den period som föregick kongressen, som lade grunden till vårt partis ideologiska enhet, en enhet med vilken vi gick fram till seger i den demokratiska revolutionen mot imperialism, feodalism och byråkratkapitalism, då kommer denna konferens att sätta oss i stånd att vinna seger för socialismen.

Denna konferens har bevisat, att vårt parti har uppnått en mycket högre nivå. Vårt parti har gjort stora framsteg, inte blott sedan den 7:e partikongressen för tio år sedan men också sedan sjunde Centralkommitténs andra och tredje plenum åren 1949 och 1950. Detta är bra, konferensen visar vår frammarsch.

Vi har inträtt i en period, en ny period i vår historia, i vilken det vi har föresatt oss att genomföra, tänka på och fördjupa oss i är socialistisk industrialisering, socialistisk omvandling samt modernisering av vårt nationella försvar, och vi börjar göra samma sak med atomenergin. Vad partiet som helhet angår, går vissa kamrater på djupet med sina uppgifter medan andra inte gör det, och detta gäller de kamrater som deltar i denna konferens. Det är som med läkare. Vissa kan utföra operationer, andra kan inte. Vissa kan ge intravenösa injektioner medan andra inte kan det och endast vet hur de ska ge injektioner under huden. Och det finns läkare som inte vågar gå under huden och kan arbeta endast på ytan. Fastän vissa inte går på djupet med sina uppgifter, gör de flesta kamraterna det, och ganska många tycks ha lärt sitt yrke och håller på att bli ganska skickliga i det. Detta har bekräftats vid denna konferens och är en mycket bra sak. För vi står nu inför nya problem, socialistisk industrialisering, socialistisk omvandling, ett nytt försvarssystem och arbete på andra nya fält. Det är vår uppgift att anpassa oss till detta nya läge, gå på djupet med våra uppgifter och bli experter. Det är därför nödvändigt att uppfostra dem som har underlåtit att gå på djupet med sina uppgifter och stannat på ytan, så att de allesammans blir experter.

Kampen mot Kao Kangs och Jao Shu-shihs partifientliga förbund kommer att föra vårt parti ett stort steg framåt.

Vi måste propagera den dialektiska materialismen bland de fem miljonerna intellektuella i och utanför partiet och bland kadrerna på alla nivåer så att de kommer att fatta den och bekämpa idealismen. Vi ska då bli i stånd att organisera en stark kår av arbetare på teorins område, av vilken vi har ett trängande behov. Även det kommer att bli en mycket god sak.

Vi måste göra upp en plan för bildandet av en sådan kår med flera miljoner människor som studerar dialektisk materialism och historisk materialism, marxismens teoretiska grundval, och bekämpar alla nyanser av idealism och mekanisk materialism. För närvarande finns det många kadrer som utför teoretiskt arbete, men det finns fortfarande ingen kår av arbetare på teorins område, än mindre en stark sådan. Utan en sådan kår kan hela partiets sak, vårt lands socialistiska industrialisering och socialistiska omvandling, moderniseringen av vårt nationella försvar och vår forskning på atomenergins område inte gå framåt eller lyckas. Jag rekommenderar därför att ni, kamrater, läser filosofi. Ganska många människor är inte intresserade av filosofi och har inte odlat vanan att läsa den. De kan börja med att läsa broschyrer eller korta artiklar, och sedan deras intresse sålunda väckts, ge sig i kast med böcker som innehåller sjuttio eller åttio tusen, och sedan till och med flera hundra tusen ord. Marxismen består av många kunskapsgrenar: marxistisk filosofi, marxistisk ekonomi och marxistisk socialism, det vill säga, teorin om klasskampen, men grundvalen är marxistisk filosofi. Om vi inte begriper den, kommer vi inte att ha ett gemensamt språk eller någon gemensam metod, och vi kan hålla på att diskutera fram och tillbaka utan att nå någon klarhet i sakerna. Så snart vi fattat den dialektiska materialismen, kommer vi att bespara oss en mängd besvär och undvika många misstag.

2. Om den första femårsplanen

Kamrater säger, att de flesta tal som hölls i diskussionen om femårsplanen var bra och att de alla är nöjda med dem. Några tal var ovanligt bra, ty talarna gav grundliga redogörelser och lät ganska lika experter. Men en del av de tal som hölls på de centrala avdelningarnas vägnar var ganska fattiga till innehållet och lämnade en del att önska i fråga om analys och kritik. Det samma gäller några av de tal som hölls av kamrater från olika orter. Sedan är det en annan sak. I vissa tal avslöjades de allvarliga problemen med slöseri och andra misstag för vad de är, men ingenting sades om sättet att ta itu med dem. En del kamrater är missnöjda med dessa tal. Jag tror det finns skäl för missnöje.

Jag hoppas att alla sekreterarna från partikommittéerna i provinserna, municipen och prefekturerna och de kamrater som har hand om de centrala avdelningarna ska sträva att bli skickliga i politiskt och ekonomiskt arbete på grundval av en högre nivå av marxist-leninistiskt kunnande. De måste göra väl ifrån sig både i politiskt och ideologiskt arbete och i ekonomiskt uppbygge. Vad det sistnämnda angår, måste vi verkligen lära oss hur det ska utföras.

Vad de många problem angår som de lokala myndigheterna vid denna konferens hänskjutit till de centrala myndigheterna att lösa, bör ansträngningar göras för att lösa dem i de fall, där vägledande linjer har fastställts av Centralkommittén. Vad de övriga problemen angår, bör konferensens sekretariat arbeta ut lösningar tillsammans med de kamrater som ställt problemen och framlägga rapporter till Centralkommittén för beslut.

Sedan finns det också många frågor i vilka de centrala avdelningarna skulle vilja få samarbete med de lokala myndigheterna. Det begärs av de lokala partikommittéerna att de ska övervaka och hjälpa de centrala avdelningarnas företag på olika orter, särskilt i fråga om politiskt och ideologiskt arbete. Det åligger de lokala partikommittéerna att hjälpa dessa företag att uppfylla sina uppgifter. Därför har inte endast de lokala myndigheterna krav på de centrala myndigheterna, utan det motsatta gäller också. Första femårsplanen kan genomföras med framgång endast om de centrala avdelningarna och de lokala partikommittéerna riktar sina bemödanden åt ett enda håll och samarbetar under riktig arbetsfördelning.

3. Om Kao Kangs och Jao Shu-shis partifientliga förbund

Första punkten. Några frågar: "Fanns det eller fanns det inte ett sådant förbund? Fanns det kanske två självständiga kungadömen eller två firmor, som arbetade var för sig och inte ett förbund?" Några kamrater säger, att de inte har stött på något dokument och att om Kao och Jao hade ett förbund, så måste det ha funnits något slag av överenskommelse, och en överenskommelse måste det finnas svart på vitt på. Naturligtvis finns det ingen skriven överenskommelse, den kan inte hittas någonstans. Vi säger, att Kao Kang och Jao Shu-shih verkligen ingått ett förbund. Hur fick vi reda på det! För det första, vi fick reda på det när Kao Kang arbetade hand i hand med Jao Shu-shih under konferensen om finansiellt och ekonomiskt arbete. För det andra, vi fick reda på det när Jao Shu-shih samarbetade med Chang Hsiu-shan i deras partifientliga verksamhet under konferensen om organisationsarbete. För det tredje, vi fick reda på det av Jao Shu-shihs egna ord. Han sade: "Från och med nu ska Kuo Feng tjäna som medelpunkt i Centralkommitténs organisationsavdelning". Jao Shu-shih var ledare för organisationsavdelningen och Kuo Feng, Kao Kangs förtrogne, skulle bli medelpunkten där. Storartat! Vilken perfekt enhet! För det fjärde, fick vi reda på det, när Kao Kang och Jao Shu-shih vida omkring spred en lista på tilltänkta medlemmar av Politiska byrån vilken An Tzu-wen utan tillstånd gjort upp. För detta fick An Tzu-wen en disciplinär varning. Kao Kang, Jao Shu-shih och andra spred denna lista till alla som deltog i konferensen om organisationsarbete och lät den till och med cirkulera i de sydliga provinserna. Vilket skäl hade de för att sätta den i så brett omlopp? För det femte, vi fick reda på det när Kao Kang två gånger till mig uttryckte sin önskan att Jao Shu-shih skulle beskyddas, medan Jao Shu-shih fortsatte att beskydda Kao Kang ända till slutet. Kao Kang sade, att Jao Shu-shih nu var ute på tunn is och ville att jag skulle hjälpa honom ur knipan. Varför, frågade jag, talar du på hans vägnar? Jag är i Peking och det är Jao Shu-shih också. Varför kommer han inte direkt till mig utan vill att du ska tala för honom? Även om han vore i Tibet kunde han skicka ett telegram. Han befinner sig här i Peking, och han har ben. Det andra tillfället var dagen innan Kao Kang avslöjades, och han försökte ännu en gång skydda Jao Shu-shih. Jao Shu-shih envisades till slutet med att beskydda Kao Kang och ville att de "orättvisor" som begåtts mot Kao Kang skulle rättas till. Vid ett utvidgat möte med Centralkommitténs Politiska byrå för att avslöja Kao Kang, sade jag att det fanns två huvudkvarter i Peking. Det första, som leddes av mig, rörde upp en fullt synlig vind och tände en synlig eld. Det andra, som leddes av andra, rörde upp en lömsk vind och tände en lömsk eld, det arbetade under jorden. Kom den politiska ledningen från en eller flera källor? Av de många ovan nämnda fakta att döma hade de verkligen ett partifientligt förbund och var inte två självständiga kungadömen eller två firmor som arbetade var för sig och inte hade någonting att göra med varandra.

Nu om de tvivel, som några kamrater uttryckt och som går ut på att eftersom det inte fanns någon skriven överenskommelse, fanns det inte heller något förbund. Detta är att jämställa partifientliga förbund, som slagits ihop av intrigörer, med öppna och formella politiska och ekonomiska förbund i allmänhet och att betrakta dessa två som vore de av samma slag. De konspirerade. Behöver en konspiration en skriftlig överenskommelse? Om avsaknad av en skriftlig överenskommelse betyder att inget förbund finns, vad ska vi då säga om envar av de två partifientliga klickar som Kao Kang och Jao Shu-shih var för sig ledde? Kao Kang skrev inget avtal med Chang Hsiu-shan, Chang Ming-yuan, Chao Teh-tsun, Ma Hung och Kuo Feng som var med i hans klick. I varje fall har vi inte sett någon skriven överenskommelse dem emellan. Ska vi då förneka också denna partifientliga klicks existens? Vi har heller inte sett något avtal som Jao Shu-shih skrivit med Hsiang Ming och Yang Fan. Därför är det fel att säga, att inget förbund kan existera utan en skriftlig överenskommelse.

Andra punkten. Vilken inställning bör tas av kamrater, som föll under Kaos och Jaos inflytande, och av dem, som inte gjorde det? De som gjorde det påverkades i olika grad. En del blev påverkade på ett allmänt sätt, Kao och Jao svepte över dem med sina vingar. Några få kamrater blev djupt påverkade, de diskuterade igenom många saker med Kao och Jao, utförde hemlig verksamhet och spred sina åsikter. Det finns en skillnad mellan dessa två kategorier av människor. Men vilken grad av inflytande de än stod under, har de flesta kamraterna klargjort sin inställning vid denna konferens. Några hade en mycket god inställning, och detta välkomnades av alla. Andra hade en tämligen god inställning, och detta välkomnades av de flesta kamraterna, fastän vad de sade inte var fritt från brister. En del gick inte tillräckligt långt, men har i dag gjort tillägg. Vissa tal var i stort sett bra, men hade avsnitt som inte var alldeles riktiga. I varje fall, de har allesammans mer eller mindre visat var de står, och vi bör välkomna detta. De har när allt kommer omkring, gjort något för att klargöra var de står. Ett fåtal kamrater som önskade tala men av brist på tid inte gjorde det, kan sända in skrivna rapporter till Centralkommittén. Problemet med dessa som inte talade vid konferensen är inte så allvarligt.

Konspiratörerna hade bara snuddat vid dem och de kände till en del av vad Kao och Jao hade för sig, men underlät att yppa det. Vad de som talat beträffar, finns det inte bland dem en del som håller något tillbaka? Nåväl, låt oss nu besluta att kamrater kan få tillbaka sina tal och rapporter för att revidera dem, vare sig de rör femårsplanen eller Kaos och Jaos partifientliga förbund. Dessa kamrater kan gå igenom sina formuleringar noggrant och få fem dagar på sig för att ändra vad helst de har sagt som är bristfälligt eller inte alldeles riktigt. Försök inte att få grepp på någon för att göra det svårt för honom i framtiden bara därför att han vid denna konferens sa någonting som inte var helt riktigt. Ni har rätt att göra rättelser och er rättade text kommer att anses som den slutgiltiga.

Vi bör inta denna hållning till dessa kamrater, det vill säga, vi bör inte endast iaktta men också hjälpa dem i hopp om att de ska rätta sina misstag. Med andra ord, vi bör inte endast iaktta dem för att se huruvida de kommer att rätta sina misstag utan också hjälpa dem att göra det. Alla behöver hjälp. Lotusen i all sin skönhet behöver bladens grönska för att komma till sin rätt. Ett staket behöver stöd av tre stolpar, och en duktig karl behöver hjälp av tre andra människor. Att vara ensam varg är inte bra, och hjälp av andra är alltid nödvändig. Och den är så mycket mer nödvändig i den sak det nu är fråga om. Det är nödvändigt att iaktta dessa människor, för att se huruvida de kommer att bättra sig. Men att bara iaktta dem är passivt, det är också nödvändigt att ge dem hjälp. Vad de kamrater beträffar som kom under Kaos och Jaos inflytande bör vi, oberoende av dess omfång, vara glada att se att de bättrar sig och bör inte blott iaktta utan också hjälpa dem. Sådan är den positiva hållningen till kamrater som har gjort misstag.

Kamrater som inte kom under deras inflytande bör inte bli högmodiga utan bör vara på sin vakt mot detta slags sjukdom. Detta är synnerligen viktigt. Bland de tidigare nämnda kamraterna, blev troligen en del lurade och andra ganska djupt inblandade. Men efter att ha begått misstag kan dessa kamrater bli mer eller mindre på sin vakt och undvika liknande misstag i framtiden. Man blir immun mot vissa sjukdomar efter att ha haft dem. Vaccination har en förebyggande verkan. Men den är inte en säker garanti, och ni kan ändå få smittkoppor. Därför är det bättre att vaccinera sig ytterligare en gång — i vårt fall, ännu ett möte av samma slag som detta — efter ett uppehåll på tre till fem år. Andra kamrater bör inte bli högmodiga, men bör vara på sin vakt mot att göra misstag. Varför vände sig Kao Kang och Jao Shu-shih inte till dessa människor? Det finns flera kategorier. Den första kategorin består av dem som de betraktade som sina fiender, och naturligtvis skulle de inte försöka att inverka på dem. Den andra består av dem som de såg ned på såsom utan betydelse, och de kände inget behov av att inverka på dem i detta stadium, ty de trodde att dessa människor automatiskt skulle komma över när de hade "landet val under kontroll". Den tredje kategorin består av dem som de inte vågade närma sig, antagligen därför att dessa människor var bättre immuniserade och inte såg ut att vara det slags människor de ville ha; fastan de inte betraktade dem som fiender eller som betydelselösa, vågade de likväl inte närma sig dem. Den fjärde kategorin består av dem som de inte hade haft tid att påverka. Detta slag av pest behöver tid for att sprida sig. Uppskjut avslöjandet ännu ett år, och ni kan inte vara säkra om att inte några fler skulle ha blivit infekterade. Så spela inte skrythans och säg, "Titta så nerfläckad du har blivit! Men så ren jag är!" Om avslöjandet hade uppskjutits ytterligare ett år, vågar jag påstå att ganska många människor skulle ha blivit berörda.

Det nu sagda bor, tror jag, väcka uppmärksamhet både hos de kamrater som föll under Kaos och Jaos inflytande och de som inte gjorde det.

Tredje punkten. I principfrågor bor vi ständigt vara på vår vakt och hålla en viss distans från kamrater, nar deras yttranden eller handlingar står i strid med partiets principer. Närhelst deras yttranden och handlingar står i strid med partiets principer och stöter bort oss, bor vi inte identifiera oss med dem i sådana frågor och under sådana förhållanden. Nar deras uttalanden och handlingar står i överensstämmelse med partiets principer i sådana frågor som femårsplanen, resolutionen och rapporten om Kaos och Jaos partifientliga förbund, våra politiska riktlinjer och partiets stadgar och bestämmelser bor vi naturligtvis ge dem starkt stod och identifiera oss med dem. Vi bor hålla ett visst avstånd från allt som ar oförenligt med partiets principer, med andra ord, vi bor dra en klar skiljelinje och tillbakavisa det på fläcken. Vi bor inte underlåta att hålla detta avstånd bara därför att någon ar en gammal van, en gammal överordnad, en gammal underordnad, en gammal kollega, en skolkamrat eller kommer från samma stad som vi. Vi har upprepade gånger i det aktuella fallet med Kaos och Jaos partifientlighet och i de tidigare striderna mellan två linjer i partiet gjort denna erfarenhet: nar ni, till följd av gamla och intima förbindelser med vissa människor, finner det svårt att saga ifrån och underlåter att hålla ett visst avstånd, ge dem en bakläxa och dra en klar skiljelinje, kommer ni att finna er allt djupare indragna och ansatta av deras "spöken". Därför måste vi ta ställning och hålla fast vid principerna.

Fjärde punkten. En del kamrater säger, "Vi kände till en del om Kaos och Jaos dåliga handlingar, men märkte inte deras sammansvärjning". Jag skulle vilja saga att det finns två kategorier. For det första, finns det de som hörde Kao och Jao saga många saker vilka var emot partiets principer, och dessutom rådgjorde Kao och Jao med dem om en del av sin partifientliga verksamhet. Dessa människor borde ha märkt deras sammansvärjning. For det andra, det finns de som på ett allmänt satt fick kännedom om deras dåliga handlingar, men inte insåg att de hade en sammansvärjning på gång. Dessa människor har inte felat, for den var inte lätt att urskilja. Det var först år 1953 som Centralkommittén upptäckte deras partifientliga sammansvärjning. Efter det som hände vid konferenserna om finansiellt och ekonomiskt arbete och om organisationsarbete, och efter allt kuckel som föregick konferensen om finansiellt och ekonomiskt arbete, insåg vi att de inte uppförde sig normalt. Under konferensen om finansiellt och ekonomiskt arbete, upptäcktes deras ovanliga verksamhet och de blev vid varje tillfälle tillrättavisade. Därför gick de därefter helt över till underjordisk verksamhet. Det var inte förrän på hösten och vintern 1953 som vi upptäckte denna sammansvärjning, konspiratörerna och klickarna. Under en ganska lång tid hade vi ingen aning om att Kao Kang och Jao Shu-shih var dåliga typer. Sådant har hänt tidigare. Under perioden på Chingkangbergen fanns det några få renegater och vi misstänkte aldrig att de skulle förråda revolutionen. Det ar mycket troligt att m allesammans haft liknande erfarenheter.

Har bor vi dra en lärdom: Bli inte vilseledda av yttre sken. En del av våra kamrater blir lätt vilseledda av sådant. I allting finns en motsättning mellan sken och väsen. Det är genom att analysera och studera ett tings yttre som människor lär känna dess väsen. Därför behöver vi vetenskap. Om man kunde nå ett tings väsen med intuitionens hjälp, vad vore det då for nytta med vetenskap? Vad vore det då for nytta med studier? Studier är påkallade just därför att det finns en motsättning mellan yttre sken och väsen. Det finns dock en skillnad mellan ett tings sken och dess falska sken, ty det sistnämnda är falskt. Därför drar vi lärdomen: försök så vitt möjligt att inte bli vilseledda av falskt sken.

Femte punkten. Faran for högmod. Var inte en skrythans. Vår sak beror for sin framgång på de många, och de få spelar endast en begränsad roll. Medan de få, det vill saga, ledarna och kadrerna, spelar en roll som bor erkännas, är det inte en roll av utomordentlig betydelse. Den utomordentligt betydelsefulla rollen spelas av massorna. Det riktiga förhållandet mellan kadrerna och massorna ar sådant att fastan kadrerna ar nödvändiga, ar det massorna som gör det faktiska arbetet med kadrerna som ledare, en roll som inte bor överdrivas. Skulle saker och ting råka i en röra, om ni inte vore med? Sakerna kan klara sig utan er, vilket historien och många av livets fakta kan vittna om. Har saker och ting råkat i en röra utan, låt oss säga, Kao Kang och Jao Shu-shih? Nej, det går ganska bra, eller hur? Utan Trotsky, utan Chang Kuo-tao, utan Chen Tu-hsiu har det också gått riktigt bra. De var allesammans dåliga typer. Konfutse har vant död i årtusenden och i dag har vi ett kommunistiskt parti i Kina, vilket förvisso är visare än Konfutse. Detta visar att vi kan reda oss bättre utan Konfutse. Vad goda människor beträffar är inte de heller oumbärliga. Skulle jorden sluta att snurra utan dem? Jorden skulle fortsätta att snurra i alla fall. Allt kommer att gå vidare som vanligt eller kanske till och med bättre.

Vi har två slags folk. Det första är veteranerna, och många av er som är har lång tjänstetid bakom er. Det andra är det nya blodet, de unga. Vilka av dessa två är mest lovande? Säkerligen det nya blodet, såsom kamrat Chou En-lai sade i dag. Vissa kamrater sväller av stolthet just därför att de är revolutionens veteraner. Detta ar helt obefogat. Om det ska vara tillåtet att vara stolt över sig själv, ar det snarare de unga som har något att vara stolta över. Vad galler människor som ar över fyrtio eller femtio år, ju äldre de ar och ju mer erfarenhet de har, desto blygsammare bor de vara. Överlåt åt de unga att inse att vi verkligen ar erfarna: "Dessa veteraner har verkligen viss erfarenhet. Vi bor inte underskatta dem. Se hur blygsamma de är!" Om människor över fyrtio eller femtio blir högmodiga trots sin rika erfarenhet, vilka släta figurer de skulle göra! Då skulle de unga börja prata, "All er erfarenhet betyder ingenting, ni bar er åt precis som barnungar". Barnungar kan tycka om att bravera en smula, det är begripligt. Men for folk, som håller på att bli äldre och har så mycken erfarenhet bakom sig, finns det ingen anledning att bli högmodiga och så malliga. Som ordstävet säger, "Uppfor er ordentligt och stick svansen mellan benen". Mänskliga varelser har inga svansar, varför då tala om att sticka svansen mellan benen? Låt en hund visa poängen. Då och då sätter en hund upp svansen och vid andra tillfällen sticker den svansen mellan benen. I allmänhet sticker den svansen mellan benen nar den får stryk och sätter upp svansen när den känner sig väl. Jag hoppas att alla våra kamrater och mest av alla veteranerna ska, så att säga, sticka svansen mellan benen snarare än sätta upp den, vara på sin vakt mot högmod och mot att förhasta sig, alltid förbli blygsamma och fortsatta att pressa framåt.

Sjätte punkten. Var på vakt mot "vänster"- och högeravvikelser. Vissa människor säger, "Det är bättre att vara till 'vänster' an till höger", en anmärkning som upprepas av många kamrater. I verkligheten finns det många som säger till sig själva, "Det är bättre att vara till höger än 'vänster'", men det säger de inte högt. Endast de som är ärliga säger det öppet.

Så det finns dessa två åsikter. Vad är "vänster"? Att gå tiden långt i förväg, att ila förbi den pågående utvecklingen, att förhasta sig i handling och i frågor om principer och politik samt att slå urskillningslöst i strider och tvister — dessa ar "vänster"-avvikelser och är alls inte bra. Att bli efter sin tid, att underlåta att hålla jämna steg med den pågående utvecklingen och att brista i kampvilja — dessa är högeravvikelser och är också alls inte bra. I vårt parti finns det människor som föredrar att vara till "vänster", och sedan finns det också ganska många som föredrar att stå till höger och inta en ställning till höger om mitten. Ingendera är bra. Vi måste föra en kamp på båda fronterna, bekämpa både "vänster"- och högeravvikelser.

Detta är allt jag önskar säga om Kao Kangs och Jao Shu-shihs partifientliga förbund.

4. Om det nuvarande läget

Hur ligger det till med det internationella läget, läget här hemma och läget i partiet? Vad är mest framträdande — den ljusa sidan eller den mörka? Det måste försäkras att den ljusa sidan förhärskar över den mörka, såväl internationellt som här hemma och i partiet. Det är likadant vid vår konferens. Tro inte att allting är mörkt bara därför att så många människor har gjort självkritik. Dessa kamrater lade tonvikten vid sina brister och misstag och berörde inte sina positiva sidor. De utelämnade sådana saker som när de anslöt sig till revolutionen, de strider de vunnit och de framgångar de uppnått i sitt arbete. Om ni domer endast efter deras självkritik, finns det ingenting annat än mörker. Detta är faktiskt endast en sida av historien, och för många kamrater den underordnade. Saken ligger annorlunda till med Kao Kang och Jao Shu-shih och deras fem löjtnanter, Chang Hsiu-sha, Chang Ming-yuan, Chao Teh-tsun, Ma Hung och Kuo Feng. Omdömet att den ljusa sidan förhärskar kan inte tillämpas på dem. Vad slags förhärskande ljus sida finns i Kao Kangs fall? Dar råder mörker allt igenom, en massa dunkel som varken månljus eller solljus kan tränga igenom. Det står helt annorlunda till med våra kamrater. De har några få mörka flackar som kan avlägsnas genom upprepat bruk av tvål.

Varför manar vi till beredskap mot en plötslig vändning i händelserna, mot att kontrarevolutionärerna kan komma tillbaka och mot att en händelse av typen Kao-Jao upprepas? Därför att vi inte har något att förlora om vi ar beredda på det värsta. Vad slags arbete vi an utfor, måste vi föreställa oss de värsta möjligheterna och planera i överensstämmelse därmed. Det värsta som skulle kunna hända kan endast vara följande: att imperialisterna släpper lös ett nytt världskrig, att Chiang Kai-shek åter sitter i sadeln i Peking och att sådana företeelser som Kao-Jaos partifientliga förbund återupprepas, och än mera, att inte bara en av dessa händelser inträffar men kanske så många som tio eller till och med hundra. Men hur stort deras antal än blir, så länge vi är beredda i förväg finns ingen anledning till oro. Om det inträffar tio, betyder det endast fem par, och det är ingenting att göra väsen om eftersom vi har förutsett dem alla. Imperialismen svänger sin atombomb och sin vätebomb för att skrämma oss, men inte heller det skrämmer oss. Världen är så inrättad att det alltid finns en sak att besegra en annan med. När en sak används till angrepp finns det med nödvändighet en annan att besegra den med. Om ni läser romanen Hjältarnas förhärligande[1] , får ni veta att det inte finns något sådant som ett oövervinneligt "magiskt vapen". I verkligheten har mängder av "magiska vapen" lidit nederlag. Vi tror att så länge vi litar på folket finns det inget oövervinneligt "magiskt vapen" i denna värld.

5. Sträva till framgångsrikt sammankallande av partiets Åttonde landskongress Centralkommittén har beslutat att sammankalla partiets Åttonde landskongress under andra hälften av år 1956. Den kommer att ha tre punkter på dagordningen: 1) rapport om centralkommitténs arbete, 2) revidering av partiets stadgar och 3) val av ny centralkommitté. Valet av delegater och förberedelsen av dokumenten bör vara färdiga före juli månad nästa år. Vi uppmanar till att inom litet över ett år ta ett stort steg framåt på alla arbetsfält: hushållningen, kulturen och utbildningen, militära angelägenheter, partiet, politiken och ideologin, massorganisationerna, enhetsfronten och de nationella minoriteterna.

Några ord i förbigående om arbetet bland de nationella minoriteterna. Vi måste bekämpa Han-chauvinismen. Få inte för er att det är Han-nationaliteten som har hjälpt de nationella minoriteterna. I verkligheten har de nationella minoriteterna hjälpt Han-nationaliteten en hel del. Vissa kamrater tycker om att skryta om den hjälp som ges till de nationella minoriteterna, men de inser inte att vi inte kan reda oss utan de nationella minoriteterna. Vilka är det som bebor 50 till 60 procent av vårt territorium, Hanerna eller de andra nationaliteterna? De nationella minoriteterna. I dessa områden överflödar det av rika resurser och dolda rikedomar. Hitintills har vi givit de nationella minoriteterna liten hjälp och på vissa platser ingen hjälp alls, medan de nationella minoriteterna har lämnat hjälp till Hanerna. Vissa nationella minoriteter måste emellertid först ha hjälp av oss innan de kan hjälpa oss. Politiskt har de nationella minoriteterna givit Han-nationaliteten stor hjälp. Deras deltagande i den kinesiska nationens gemenskap utgör politisk hjälp till Han-nationaliteten. Folket i hela landet är belåtet över att de nationella minoriteterna och Hanerna enats. De nationella minoriteterna har således varit till stor hjälp politiskt, ekonomiskt och i det nationella försvaret för hela landet, hela den kinesiska nationen. Det är fel att tänka att endast Hanerna har hjälpt de nationella minoriteterna medan de nationella minoriteterna inte har hjälpt Hanerna, eller att svälla av stolthet över den lilla hjälp som givits till de nationella minoriteterna.

När vi säger att ett stort steg framåt inom ett år måste tas på alla fält, menar vi att de brister och misstag som avslöjats måste avhjälpas. Avlägg inte bara löften vid denna konferens och lämna dess brister och misstag orörda och orättade till dess Åttonde kongressen sammanträder nästa år. Vad vi menar med att sträva till ett framgångsrikt sammankallande av Åttonde kongressen är just jämt att avhjälpa våra brister och misstag. Till exempel, vi måste samvetsgrant sträva att göra slut på extravagans och slöseri och stilen med stora tak i arkitekturen[*]. Gör inga löften här för att så snart ni kommit hem sträcka ut er och somna.

Vissa människor föreslår att en konferens av detta slag bör hållas antingen årligen eller vartannat år så att vi kan få till stånd ömsesidig uppsikt bland kamrater. Jag tror att förslaget är värt att övervägas. Vem ska utöva uppsikt över människor som vi? Ömsesidig uppsikt är en god idé. Den kommer att befordra en snabb framgång för partiets och statens sak. Vi behöver snabb framgång, inte långsam. Vi har inte haft en partikongress på tio år. Under de första fem åren skulle det naturligtvis inte ha varit riktigt att sammankalla en ny kongress, ty kriget med all dess påfrestning och uttröttning pågick fortfarande, och därför att Sjunde kongressen hade hållits. Under de senare fem åren kunde en kongress ha hållits, men den hölls inte. Någonting vanns likväl genom att den inte sammankallades. Det var bättre att gå till botten med Kaos och Jaos fall före kongressen, för annars skulle de till fullo ha utnyttjat Åttonde kongressen för sina egna syften. Under tiden har vår femårsplan kommit en god bit på väg, vi har lagt fram den allmänna linjen för övergångsperioden och genom denna konferens har vi uppnått större enhet i vårt tänkande och därigenom jämnat vägen för partiets Åttonde landskongress. Medan inte varje delegat kommer att avkrävas en självkritik vid den kommande kongressen, bör där förekomma öppen kritik och självkritik av brister och misstag i vårt arbete. Det vore fel att inte tillämpa denna marxistiska princip.

Kritik bör vara skarp. Jag finner inte den kritik som gjorts av en del kamrater vid denna konferens vara särskilt skarp. De tycks vara rädda för att stöta andra. Om man inte är skarp nog, om udden inte når sitt mål, kommer den person som kritiseras inte att känna någon smärta och inte bry sig om kritiken. Namnge både personen och den avdelning det gäller. Du har gjort ett dåligt arbete och jag är inte nöjd, och om du känner dig stött, så får du väl göra det. Rädsla för att stöta andra, är bara rädsla för att förlora röster och för ett obehagligt förhållande i arbetet. Ska jag förlora min risskål om du inte röstar för mig? Nej, inte alls. Om du säger vad du har i sinnet och lägger korten på bordet på ett skarpt sätt, kommer du i verkligheten att finna det lättare att komma överens med andra. Dra inte in hornen. Varför har en oxe två horn? De är till för att slåss med, för självförsvar och angrepp. Jag frågar ofta kamrater om de har sådana "horn" på huvudena. Kamrater, känn efter om ni har några. Jag kan se att en del kamrater har horn, andra har horn men inte särskilt vassa sådana, och andra har inga horn alls. Enligt min mening är det bättre att ha dem, för det går bra ihop med marxismen. En av marxismens grundsatser är kritik och självkritik.

Att med regelbundna mellanrum hålla möten för att bedriva kritik och självkritik är sålunda en bra åtgärd för att utöva ömsesidig uppsikt bland kamrater och befordra den snabba utvecklingen av partiets och statens sak. Jag föreslår att ni kamrater från partikommittéerna och municipen tänker på saken och ser om ni kan göra likadant. Ni önskar följa Centralkommitténs exempel, inte sant? Jag tror att i denna fråga kan ni göra det.

Slutligen uppmanar jag er kamrater, som är här, och alla partikamrater:

Sträva till ett framgångsrikt sammankallande av partiets Åttonde landskongress år 1956!

Sträva till att framgångsrikt genomföra den första femårsplanen!

NOTER

[*]Stora tak användes av den gamla härskande klassen för att göra dess byggnader imponerande.[TILLBAKA]

[1] En kinesisk roman ur mytologins värld, där bakgrunden är en konflikt mellan de forntida staterna Shang och Chou.[TILLBAKA]