Kämpa för en avgörande vändning till det bättre i nationens finansiella och
ekonomiska läge[*]

6 juni 1950

Det nuvarande internationella läget är gynnsamt för oss. Världsfronten för fred och demokrati, som leds av Sovjetunionen, är starkare än den var i fjol. Folkens rörelse för fred och mot krig har gått framåt i alla länder. De nationella frihetsrörelserna for att avkasta imperialismens ok har kraftigt utvidgats, och de japanska och tyska folkens nu framträdande massrörelser, mot den ockupation som Förenta Staterna utövar, liksom den växande frihetskampen, som förs av de undertryckta nationerna i öster, är särskilt värda att notera. På samma gång har motsättningar utvecklats mellan de imperialistiska länderna, i första hand mellan Förenta Staterna och Storbritannien. Tvisterna mellan de olika grupperna inom bourgeoisien i Förenta Staterna och inom den brittiska bourgeoisin har också ökat. I kontrast härtill råder stark enhet mellan Sovjetunionen och folkdemokratierna och mellan de sistnämnda. Det nya avtalet mellan Kina och Sovjetunionen[1] , vilket har stor historisk betydelse, har stärkt de vänskapliga förbindelserna mellan de två länderna; det sätter oss i stånd att mera fritt och snabbare genomföra vårt nationella uppbygge och befordrar samtidigt den väldiga kamp som folken i världen bedriver för fred och demokrati och mot krig och förtryck. Krigshotet från det imperialistiska lägret existerar fortfarande och så gör också möjligheten för ett tredje världskrig. De krafter som kämpar för att hålla tillbaka krigsfaran och förhindra utbrottet av ett tredje världskrig växer emellertid snabbt och den politiska medvetenhetsnivån hos de flesta av världens folk höjs. Ett nytt världskrig kan avvärjas, förutsatt att de kommunistiska partierna i världen fortsätter att ena alla krafter som kan enas för fred och demokrati och underlättar deras fortsatta utveckling. De krigsrykten som kuomintangreaktionärerna sprider är avsedda att lura folket, de är grundlösa.

Det nuvarande läget i vårt land ar följande. Folkrepubliken Kinas centrala folkregering har bildats liksom lokala folkstyrelser på alla nivåer.

Sovjetunionen, folkdemokratierna och ett antal kapitalistiska länder har successivt upprättat diplomatiska förbindelser med vårt land. Kriget är i grunden slut på fastlandet och endast Taiwan och Tibet återstår att befria, men denna uppgift innebär allvarlig kamp. I vissa områden på fastlandet har kuomintangreaktionärerna övergått till banditgerillakngföring och hetsat upp en del efterblivna element mot folkregeringen. De har organiserat många hemliga agenter och spioner för att bekämpa vår regering och sprida rykten bland folket i ett försök att undergräva det kommunistiska partiets och folkregeringens prestige och spränga enheten och samarbetet mellan de olika nationaliteterna, demokratiska klasserna, demokratiska partierna och folkorganisationerna. Dessa hemliga agenter och spioner sysslar också med sabotage i folkets ekonomiska företag, lönnmördar partiets och regeringsorganisationernas personal och samlar upplysningar för imperialisterna och kuomintangreaktionärerna. All denna kontrarevolutionära verksamhet dirigeras bakom kulisserna av imperialismen och särskilt av imperialismen i Förenta Staterna. Alla dessa banditer, hemliga agenter och spioner är imperialistiska lakejer. Under de 13½ månader som förflutit sedan vi företog operationerna för att gå över Yangtze, vilka började den 21 april 1949 efter de avgörande segrarna i de tre stora fälttågen i Liaohsi-Shenyang, Huai-Hai, Peiping-Tientsin på vintern 1948, har Folkets befrielsearmé fullbordat besättandet av allt kinesiskt territorium, med undantag av Tibet och Taiwan och ett antal andra öar, och utplånat 1.830.000 av den reaktionära kuomintangregeringens soldater och 980.000 av dess banditgerillastyrkor. Under samma tid har folkets statliga säkerhetsorgan avslöjat ett stort antal reaktionära spiongrupper och agenter. I de nya befriade områdena är det nu Folkets befrielsearmés uppgift att fortsätta att utplåna de resterande banditerna, och folkets statliga säkerhetsorgans uppgift är att fortsätta slå mot fiendens spiongrupper. Det stora flertalet av folket i hela landet stöder varmt det kommunistiska partiet, folkregeringen och Folkets befrielsearmé. Under de senaste månaderna har folkregeringen utövat enhetlig kontroll och enhetlig ledning över det finansiella och ekonomiska arbetet i landsomfattning och har haft framgång i att balansera budgetens inkomster och utgifter, stoppa inflationen och stabilisera priserna. Hela folket har stött regeringen genom att leverera spannmål, betala skatter och köpa statsobligationer.[2] Förra året drabbades vårt land av naturkatastrofer i stora områden; omkring 120.000.000 mou brukad jord och 40.000.000 människor var i högre eller mindre grad berörda av översvämning eller torka. Folkregeringen hade organiserat omfattande hjälp för offren och på många ställen tagit initiativet till omfattande vattenregleringsarbeten.

Detta års skördar är bättre än fjolårets och i allmänhet ser sommarskörden bra ut. Om höstskörden också är god så kan man förutse ännu bättre utsikter för nästa år. Långa års imperialistiskt och reaktionärt Kuomintangstyre har lämnat vår ekonomi i ett kaotiskt tillstånd och förorsakat omfattande arbetslöshet. Sedan vår seger i revolutionen har det i hela den gamla ekonomiska strukturen företagits reorganisation av större eller mindre omfattning och arbetslösheten har ytterligare ökat. Detta är en allvarlig sak, och folkregeringen har börjat vidta åtgärder för att ge understöd åt de arbetslösa och hitta arbeten åt dem för att steg för steg lösa problemet. Den har utfört ett omfattande arbete på kulturens och utbildningens områden, och ett stort antal intellektuella och studenter har antingen påbörjat studier av den nya kunskapen eller revolutionärt arbete. Folkregeringen har redan gjort någonting för att på rätt sätt anpassa industri och handel och förbättra förhållandet mellan den statliga sektorn och den privata sektorn i hushållningen och mellan arbete och kapital, och den ägnar stora ansträngningar åt dessa syften.

Kina är ett väldigt land och förhållandena är mycket komplicerade: dessutom segrade revolutionen först inom vissa områden och endast senare över hela landet. I överensstämmelse härmed har agrarreformen fullbordats i de gamla befriade områdena (med en befolkning av uppskattningsvis 160.000.000), allmän ordning har upprättats, det ekonomiska uppbygget har startat på rätt spår, livet för flertalet av det arbetande folket har förbättrats och problemen om arbetslösheten bland arbetare och intellektuella har lösts (såsom i nordöst) eller är i det närmaste löst (såsom i Nordkina och provinsen Shantung). Särskilt har planmässigt ekonomiskt uppbygge börjat i nordöst. Å andra sidan finns det i de nya befriade områdena (vilka har en befolkning av omkring 310 miljoner) som följd av att befrielsen försiggick för endast ett par månader sedan, eller för ett halvår eller för ett år sedan, mer än 400.000 banditer utspridda i de avlägsna regionerna, och dessa återstår det att utplåna. Jordfrågan har inte lösts, industri och handel har inte blivit riktigt anpassade, arbetslösheten har förblivit allvarlig och allmän ordning har inte upprättats. Med ett ord, det finns fortfarande inga betingelser för att genomföra planerat ekonomiskt uppbygge. Därför sade jag för någon tid sedan att vi hade vunnit ett antal framgångar på den ekonomiska fronten, till exempel budgetens inkomster och utgifter balanserade i det närmaste, inflationen hade stoppats och priserna tenderade att stabiliseras — allt detta tydde på att det finansiella och ekonomiska läget började ta en vändning till det bättre, men ännu inte en grundläggande vändning till det bättre. Tre betingelser krävs för en grundläggande vändning till det bättre i det finansiella och ekonomiska läget, nämligen: 1) jordreformens fullbordande, 2) en passande omreglering av den industri och handel som finns, 3) en omfattande nedskärning av regeringens utgifter. Det kommer att ta en viss tid att uppfylla dessa tre betingelser, låt oss säga tre år eller litet mer. Hela partiet och hela nationen måste sträva att åstadkomma dessa betingelser. Jag tror och det gör ni allesammans, att vi säkerligen kan göra detta på omkring tre år. Vid den tiden ska vi kunna bevittna en grundläggande vändning till det bättre i hela det finansiella och ekonomiska läget i vårt land.

För detta ändamål måste hela partiet och nationen enas och genomföra följande uppgifter:

1) Arbetet med jordreformen bör fortgå steg för steg och på ett systematiskt sätt.[3] Eftersom kriget på fastlandet i grunden avslutats och läget är helt annorlunda än det som rådde under perioden från 1946 till 1948 (när Folkets befrielsearmé var invecklad i en kamp på liv och död med kuomintangreaktionärerna och ett avgörande ännu inte uppnåtts), är det nu möjligt för staten att ge lån till de fattiga bönderna för att hjälpa dem ur deras svårigheter och sålunda gottgöra dem för nackdelen att de kommer att få mindre jord. I överensstämmelse härmed bör en förändring ske i vår politik gentemot de rika bönderna, en ändring från politiken att lägga beslag på deras överskott av jord och lösegendom, till en, som bevarar de rika bondehushållen i syfte att underlätta ett snabbt återställande av lantbruksproduktionen och bättre isolera godsägarna samt skydda mellanbönderna och dem som arrenderar mindre jordlotter.

2) Den enhetliga kontrollen och den enhetliga ledningen i vårt finansiella och ekonomiska arbete bör konsolideras, och det bör också balanseringen av budgetinkomsterna och utgifterna samt prisstabiliseringen. I överensstämmelse med denna princip bör skatterna omregleras och folkets bördor på lämpligt sätt lättas. I linje med principen att göra allomfattande planer och ta alla faktorer med i beräkningen bör planlöshet och anarki i vårt ekonomiska arbete undan för undan avskaffas, den industri och handel som finns bör på lämpligt sätt omregleras och förhållandena mellan den statliga sektorn och den privata sektorn och mellan arbete och kapital bör effektivt och lämpligt förbättras. På det viset kommer hushållningens alla sektorer att fungera tillfredsställande under den socialistiska statssektorns ledning med en riktig arbetsfördelning, för att befordra hela hushållningens återupprättande och utveckling. Vissa personers åsikt att det är möjligt att avskaffa kapitalismen och förverkliga socialismen vid ett tidigt datum är felaktig, den stämmer inte med våra nationella betingelser.

3) Samtidigt som Folkets befrielsearmés huvudstyrkor bevaras, måste de under 1950 delvis demobiliseras. Detta ska ske under förutsättning att de behållna styrkorna är tillräckliga för att befria Taiwan och Tibet, befästa det nationella försvaret och undertrycka kontrarevolutionärer. Denna demobilisering måste genomföras omsorgsfullt så att den sätter de demobiliserade soldaterna i stånd att återvända hem och övergå till produktivt arbete. Det är nödvändigt att ställa om också de administrativa organisationerna, och även här bör den överflödiga personalen behandlas på ett lämpligt sätt så att de får tillfälle att börja antingen arbeta eller studera.

4) Den gamla skolutbildningens och de gamla kulturinstitutionernas reformering bör i vårt samhälle bedrivas försiktigt steg för steg, och alla patriotiska intellektuella bör vinnas över i folkets tjänst. I denna fråga är det fel att förhala eller dra sig för att införa reformer, och det är också fel att förhasta sig eller på något sätt godtyckligt påskynda reformernas genomförande.

5) Hjälp till arbetslösa arbetare och intellektuella måste åstadkommas på allvar, och de måste på ett planmässigt sätt hjälpas att få arbete. Allvarliga ansträngningar för att ge hjälp åt folk som drabbas av naturkatastrofer måste fortsätta.

6) Vi måste på allvar ena oss med de demokratiska personligheterna i alla kretsar, hjälpa dem att lösa problemen om arbete och studier och övervinna varje tendens till såväl den stängda dörrens politik som överdriven anpassning i enhetsfrontsarbetet. Vi måste bemöda oss att vinna framgång med konferenserna med folk ur alla kretsar[4] så att folk från alla livets områden kan enas till en gemensam ansträngning. Alla frågor av betydelse för folkregeringarna bör underställas dessa konferenser för diskussion och beslut. Representanterna vid dessa konferenser måste ha rätt att uttrycka sina åsikter helt och fullt. Varje försök att hindra sådana meningsyttringar är felaktigt.

7) Banditer, hemliga agenter, lokala tyranner och övriga kontrarevolutionärer, vilka alla utgör ett hot mot folket, måste resolut ryckas upp med rötterna. I denna fråga är det nödvändigt att följa en politik som sammanbinder undertryckande med fördragsamhet utan att betona det ena till förfång för det andra, det vill säga, en politik som innebär ett säkert straff för de huvudsakliga brottslingarna, inget straff för medbrottslingar som handlar under tvång, och belöning för dem som lämnat positiv hjälp. Hela partiet och nationen måste höja sin vaksamhet emot de kontrarevolutionäras konspiratoriska verksamhet.

8) Centralkommitténs direktiv, om att konsolidera och utvidga partiorganisationen, om att stärka banden mellan partiet och massorna, om att genomföra kritik och självkritik och om att igångsätta en korrigeringsrörelse i hela partiet, bör alla genomföras med stor noggrannhet. Eftersom antalet medlemmar i vårt parti har vuxit till 4.500.000, måste vi hädanefter följa en förtänksam politik då vi utökar partiorganisationen, strängt förhindra politiska spekulanter från att vinna medlemskap i partiet och vidta de rätta åtgärderna för att rensa ut dem som redan kommit in. Vi måste ägna uppmärksamhet åt att på ett planmässigt sätt ta in politiskt medvetna arbetare i partiet för att öka proportionen av arbetare i partiorganisationerna. I de gamla befriade områdena bör partirekryteringen i byarna i allmänhet upphöra. I de nya befriade områdena bör partiorganisationerna i byarna i allmänhet inte utökas förrän jordreformen är avslutad, detta för att hindra politiska spekulanter från att slingra sig in i partiet. Under sommaren, hösten och vintern 1950 måste hela partiet genomföra en omfattande korrigeringsrörelse i intimt samband med sina övriga uppgifter, inte isolerat från dessa. Sådana metoder som att läsa valda dokument, summera arbetet, analysera läget och göra kritik och självkritik bör användas för att höja den ideologiska och politiska nivån hos kadrerna och vanliga partimedlemmar, rätta misstag i arbetet, övervinna de självutnämnda framstående veteranernas högmod och självgodhet, få bort byråkrati och kommandometoder och förbättra förhållandet mellan partiet och folket.

NOTER

[*]Skriven rapport till Kinas kommunistiska partis 7:e Centralkommittés tredje plenarmöte.[TILLBAKA]

[1]Här avses det Kinesisk-sovjetiska avtalet om vänskap, förbund och ömsesidigt bistånd, som undertecknades den 14 februari 1950.[TILLBAKA]
[2]Här avses Paritetsobligationerna för Folkets seger, vilka centrala folkregeringen emitterade 1950.[TILLBAKA]
[3]Med början från vintern 1950 utvecklade de nya befriade områdena ett efter ett en omfattande rörelse för jordreformen. På vintern 1952 var jordreformen i huvudsak avslutad, utom i några nationella minoritetsområden. Omkring 300 miljoner bönder, i de gamla och nya befriade områdena i hela landet, som helt hade saknat eller haft otillräckligt med jord, hade erhållit över 700 miljoner mou jord.[TILLBAKA]
[4]Innan de lokala folkkongresserna på alla nivåer valdes och sammankallades, inkallades i överensstämmelse med bestämmelserna i det kinesiska Folkets politiska rådgivande konferens' gemensamma program av 1949 konferenser med folk ur alla kretsar för att steg för steg utöva folkkongressernas funktioner och maktbefogenheter.[TILLBAKA]