Proletärer i alla länder, förena er!

LEVE MAOISMEN!

Ännu en första maj firas av världens proletariat. Liksom den förra firas den under imperialismens, som kapitalismens högsta och sista stadie, nuvarande överproduktionskris. På världsnivå har miljoner och åter miljoner arbetare kastats ut i arbetslöshet och i detta land har kapitalet använt krisen, inte bara för att förstöra de produktivkrafter som av nödvändighet måste förstöras av kapitalismens inre logik, utan även lyckats pressa tillbaka arbetarklassen genom ”metall-överenskommelser” och ersättandet av icke önskvärd personal.

Kapitalismen tjänar inte mänskligheten längre och måste förgöras, och den kommer att förgöras. Inte av någon grupp intellektuella, inte av några självutnämnda martyrer, utan av dess dödgrävare, det moderna proletariatet. Proletariatet kommer att genomföra den socialistiska revolutionen och leda mänskligheten till kommunismen, ut ur dess förhistoria som Marx säger. Om detta finns det ingen tvekan, i denna mening är vi determinister. Detta är den enda lösningen på kapitalismens grundläggande motsättning mellan arbete och kapital, samt alla övriga motsättningar som klassamhällena skapar och upprätthåller. Marxismen har sedan Marxs dagar varit klar över att vi aldrig kan nå dit genom att reformera kapitalismen. Engels kritik nedan av sin tids reformister är slående; de är inga ”vänner inom vänstern”, de representerar klassfienden.

”De strävar alltså efter att behålla det nuvarande samhället men vill undanröja det lidande som är förbundet med det. För detta ändamål föreslår den ene blotta välgörenhetsåtgärder, den andre storartade reformsystem, vilka under förevändning att vilja reorganisera samhället syftar till att bibehålla grundlagarna för detsamma och därmed också naturligtvis samhället självt. Dessa borgarsocialister måste likaså oupphörligt bekämpas av kommunisterna, ty de arbetar för kommunisternas fiender och försvarar just det samhälle som kommunisterna vill störta.”

Vad är då vägen till socialismen* ?I Sverige springer personer som utger sig för att vara marxister runt och hyllar Hugo Chavez i Venezuela, som har infört ett typexempel på en fascistisk korporativ organisering av borgarstaten. Kom ihåg Engels ord om ”storartade reformsystem” som behåller grunderna för systemet i sig. I Nepal har revisionister under maoistisk flagg sålt ut folkets kamp för några platser vid de rikas bord och presenterar ett storartat reformsystem som ska sträcka sig över 40 år. Vi marxist-leninist-maoister betackar oss för att bli förknippade med dessa förrädare.

Vi maoister är inte bara motståndare till ”den parlamentariska kretinismen”, som reducerar proletariatets kamp till käbbel i borgarstatens parlament. Vi är motståndare till att proletariatets parti överhuvudtaget deltar i valen. Vi delar den marxistiska ståndpunkten att det är en taktisk fråga, och har aldrig varit något annat, men vi är inte eniga med att det idag skulle föreligga samma omständigheter som var förhanden då Engels, Lenin och andra revolutionärer förordade deltagande i valen. Idag är situationen sådan, i motsats till då, att större och större delar av arbetarklassen har tappat förtroende för de borgerliga parlamenten och färre och färre deltar i deras valspektakel. Ska då kommunisterna dra tillbaka dem till den borgerliga politikens arena? Vi anser inte det.

Vi är för folkkriget. Vi anser att den enda vägen till erövrande av makten i Sverige, liksom i världen, är genom det marxist-leninist-maoistiska folkkriget, proletariatets högsta militära teori. Kortfattat så innebär folkkriget ett massornas krig där man bygger upp ny statsmakt, proletär statsmakt, förstörande den gamla borgerliga statsmakten. Ingenstans har någon lyckats ta makten genom en regelrätt resning. Oktoberrevolutionen byggde på att det redan existerade en parallell makt och att proletariatet var beväpnat, dessutom följdes den av ett utdraget klasskrig. Att inleda är ett språng, men för att ta språnget att erövra makten, att segra, krävs att man förbereder sig för ett långvarit krig och bygger upp maktens erövring.

Idag bygger Perus Kommunistiska Parti upp maktens erövring i hela landet, med konsolidering och expansion av den nya makten, genom deltagandet och ledandet av masskamperna, genom hårtslående militära aktioner och en bred agitation och propaganda. Vi är inte speciellt intresserade av peruansk kultur i allmänhet, men vi är övertygade om att Perus Kommunistiska Parti har mycket att lära världens proletärer. Trots en oerhörd smutskastning, nationellt och internationellt, ledd av CIA, trots förräderi av f.d. centralkommittémedlemmar, trots temporära men svåra bakslag i kriget, trots gripandet av partiets ordförande, så kan folkkriget fortsätta eftersom man har den nya makten, baserad på en väpnad styrka av arbetare och bönder. Även i Indien går våra kamrater i Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna) framåt med stora steg och vi vill här passa på att hälsa den mäktiga aktionen i början av april som resulterade i runt 75 döda och 30 skadade paramilitära poliser. Detta kom som ett direkt svar på reaktionens kampanj under första delen av året, som hade till syfte att utrota maoisterna. Reaktionen fördrev 100-tusentals fattigbönder, brände, mördare och våldtog, men eftersom kamraterna i Indien gått framåt i byggandet av den nya makten och på andra områden så blev fiendens försök futila.

Vi bekämpar samma fiende i Sverige som kamraterna i Peru och Indien. Det är det imperialistiska världssystemet som är vår fiende, den monopolitiska, parasitära och döende kapitalismen. Att beteckna det som helt separata kamper, bortsett från de uppenbara skillnaderna mellan en socialistisk och demokratisk revolution, och försöka framställa imperialismen som en simpel ”politik vilken finanskapitalet "föredrar", som "industri"-länders strävan att annektera "agrar"-länder”. Denna Kautskys definition är teoretiskt alltigenom falsk. Kautsky lösrycker imperialismens politik från dess ekonomi, lösrycker monopolismen i politiken från monopolismen i ekonomin i avsikt att röja väg för sin banala borgerliga reformism i stil med "avväpning", "ultraimperialism" och dylikt struntprat. Denna teoretiska förfalsknings innebörd och syfte går helt och hållet ut på att beslöja imperialismens djupaste motsättningar och därmed rättfärdiga teorin om "enhet" med imperialismens apologeter, de öppna socialchauvinisterna och opportunisterna.”

Men för att genomföra folkkriget behövs det Kommunistiska Partiet, proletariatets organiserade förtrupp. Vi är av den fasta övertygelsen att detta parti måste vara militariserat och marxist-leninist-maoistiskt. Proletariatet i detta land, liksom proletariatet i alla länder, behöver sitt parti, som inleder och utvecklar folkkrig.

Leve det internationella proletariatet!
Leve 1 maj!
Folkkrig till Kommunismen!


* Som ett första steg. Kommunisterna får aldrig glömma kommunismen, eftersom det faktiskt under socialismen fortfarande existerar klasser, grader av småskalig produktion och olika övergångsformer av ägande av produktionsmedlen. För att komma till kommunismen måste proletariatet utveckla på varandra följande kulturrevolutioner för att sopa bort de rester i den ideologiska överbyggnaden som inte motsvarar den socialistiska basen. Först i kommunismen kan vi tala om ett klasslöst samhälle i verklig mening.

 


 

April 2010 Studiecirkeln 24 september